2006 enligt: Sten Sandell

Några tankar kring musiklivet i Sverige idag.

Alltmer förundrad följer jag den nya musikens olika yttringar, moderiktningar och vart den är på väg. Var finns utvecklingen och nyskapandet: när ”nyskapande” jazz blir en reproduktion av något som hände 1966 och anses vara spjutspetsen för ny spännande musik idag; när Minimalistfestivaler blir museala tillställningar, där en konjaksdrickande man från Amerika anses vara det mest nyskapande idag 2006, men som säkert var väldigt intressant och spännande musik, när det begav sig…; när s.k. ny elektronmusik blir ny bara för att samma ljud råkar komma ur en laptop istället för en rullbanspelare; när vårt behov av tjusiga samlingsboxar av 60-talsmusik, (på avdelningen frijazz och text och ljudkonst), synes omättlig.

Alla kära 70- och 80-talister, när ska ni börja skapa egen musik utan att hela tiden snegla på 60-talet? Jag själv är ett barn av 60-talet, som drogs med in i 70-talet och hamnande i en spännande och kreativ tid med högt i tak, där man trodde allt var möjligt...

Jag vet att det görs ny spännande musik i Sverige idag, där en mängd musiker och kompositörer, unga och gamla vägrar inordna sig i några fack och tidsåldrar, utan gör musik idag, här just nu utan att snegla på vad media fn. har i blickfånget.

Att stå med båda fötterna både i konstmusik, improviserad musik, elektronmusik, jazz-, rock- och folkmusik ser jag bara som en tillgång för musikskapandet. Men framförallt för att kunna fortsätta att gör ny spännande musik på 2000-talet.

Aldrig har väl John Cages utslitna gamla fras varit mer akuell… ”Happy New Ears”.

Med förhoppning om ett nytt spännande musikår 2007!

Sten Sandell, improvisationsmusiker/kompositör