2010: Dan Fröberg

(Textverk/ljudverk nr. 2010)

Ring, ring.
Det ringde en glödande signal på nytt.
Sedan hördes tystnad.
-Ja, var var det vi var? frågade han och hostade till.
-Vem var det och vad sa du? frågade hon med ett leende.
Han sa: -Vad var det vi tänkte på?
-Tänkte på? Jaa...
Hon tittade tankfullt på dörren.
Ring, ring. Signalen var envis.
-Jag är sömnig, tänkte han.
-Är du trött? frågade hon.
-Trött? Neej, inte alls.
Han såg bort mot dörren och i samma ögonblick hördes en ny signal.
Ring, ring.
De såg på varandra med vidgade ögon.
Hon såg sömnig ut.
Han såg sömnig ut.
De såg sömniga ut och tittade på varann, och hela tiden ringde det på dörren.
-Mmen..., började han.
-Schhh..., hyssjade hon. Höjde ena handen i luften.
Han flyttade sig aningen oförsiktigt på stolen han nyss satt sig på, och den knarrade hest.
-Schhh... Hon såg besvärad ut.
Han ryckte till.
-Så du smäller i dörrarna! anmärkte hon vänligt och log ett oemotståndligt leende.
-Jaa. Han log tillbaka.
Några tama duvor kuttrade.
-Åh, har du tama duvor? frågade han och gick efter henne i rummet.
-Har han aldrig sett en duva förut? tänkte hon.
Högt sa hon: -Jaa, de är tama. Och sedan stängde hon skåpdörren extra kraftigt.
Han ryckte till.
-Så du smäller i skåpdörrarna, anmärkte han vänligt.
-Jaa. Hon log tillbaka.
Det ringde alltjämt på dörren.
Jämna långa signaler. Korta hårda signaler.
Ring, ring, ring, ring, ring.
-Jag har en idé, sa hon och reste sig. Vi öppnar!
-Nej, nej! Han såg bestämd och besvärad ut.
Hon satte sig igen.
-Kära stol vad du får vara med om.
Stolen var gul.
-Schh! Han gjorde en avvärjande gest och lyssnade utåt dörren.
Signalen dog bort.
Tystnaden lägrade sig i rummet.
-Så tyst det blev, kommenterade hon.
-Jaha!
Ring, ring.
Det ringde i evigheter på nytt och igen.
De stod stilla i rummet. Bara stod.
Ring, ring.
Den ettriga signalen förföljde dem i deras tankar. De stirrade och lyssnade.
Den gula stolen glänste svagt i rumsbelysningen.
Hon tvekade ett ögonblick. Satte sig sedan på stolen igen.
Ring, ring.
Den hårda signalen var obarmhärtig.
De drog ett djupt andetag.
Det fortsatte att ringa på dörren.
Ring, ring, ring.
-Nej, nu måste vi vakna, tänkte han.
-Nej, nu måste vi öppna, tänkte hon.
De fixerade dörren.
De drog ytterligare ett djupt andetag.
Satte fart.
Dörren upp.
Där utanför stod ett bud.
Räckte försynt fram ett ljud.
-Härligt!
-Åh! De himlade med ögonen och suckade lättat.
De baxade som i en dröm ut den gula stolen ur rummet och gav den till budet.
-En gul stol, sa mannen förvånat.
Han tog emot den gula tingesten.
Gick långsamt iväg.
Dörren stängdes åter framför dem.
Dörren stängdes åter bakom budet.
-Så tyst det blev, tänkte de alla.

(I övrigt har år 2010 fortsatt erbjuda ett mångfacetterat spektrum. Några egna skivutgåvor, utställningar och konserter. Språket. En gradvis intensifiering av liv och verklighet och successivt skiftande färgskalor kring de omgivande. Det pågår. Grammofonvänner: Osian Ellis, The Merchants of Dream, Spanky & Our Gang, Lazy Smoke, Dory Previn, Mel Lyman Family, Sandy Posey, Emeralds, The Peppermint Rainbow. The Partridge Family Temple, P.F. Sloan, The Sunshine Company. ZëBB Academy levande på Rönnells Antikvariat 80 timmar. Ekon. Insikter. Det pågår. Det fortsätter.)

Dan Fröberg, Göteborg, december 2010.