2010: Sara Lännerström

Musikåret 2010

Göteborgs musikliv gror och frodas fortarande men har under året även sprungit in i en och annan vägg. Allt pga ekonomi. Band spelar gratis och arrangörer med höga ambitioner gör program för en trots allt begränsad publik. Som exempel har vi bl a fått njuta av kreativa gangsterband som SOB pariasound (Gbg) och Circle (FI). En äkta indier, Biswanatha das Baul, gästade Koloni i september med fantastisk poetisk indisk musik.

Fram på vårkanten blev jag mer och mer intresserad av hip-hop. Det har aldrig hänt förut. Som från ingenstans kom de, beatsen. Wu-tan, Common och Brother Ali. I takt med musiken såg jag även fram mot en månad i New York City. Hungrig på storstad. Årets spelning, på tal om gangstermusik, blev för min del JG Thirwell som själv dirigerade sin orkester Steroid Maximus i Prospect Park, Brooklyn. Thirwell bjöd på pulserande och välskriven musik som visste precis vart den ville.

Discokungen Omar Souleyman från Syrien höll på att ruinera hela Göteborgs alternativa musikscen. Han har blivit en följetong under året. Utan att jag själv köpt en enda biljett har jag bevittnat hans konserter tre gånger. Det kan hjälpa att köra gitarrförstärkare här i Göteborg. Senaste såg jag Omar i Williamsburg, i gott sällskap av Johan Helmstad och David Byrne.

Hösten kom och med den gitarrmelankolin. Anna Ternheim och Smog. Discon kommer nu och då som en räddning. Ganska gammal disco. November månad tillbringade jag åter i New York City mestadels till soundtracket av Rockyfilmerna. Förutom all musik man hör och ser i tunnelbanan under den stora staden. Man kan kalla den Underground. Det finns en anledning till att jag älskar film och gangstermusik. Som en del av Echodeck ligger det narrativa och nära samarbetet mellan musik och bild mig varmt om hjärtat. Och äntligen gjorde vi en bra spelning, Karlskrona Konsthall den sista November 2010.

Sara Lännerström (Echodeck)