SOM 5 - Mars

Jens Holmberg tipsar:

Norma Winstone - Edge of Time (Argo)
Edge of Time är en produkt av 60-talets kreativa jazzexplosion i Storbritannien. På detta urstarka album från 1972 backas supervokalisten Winstone upp av jazzkatter som Mike Osborne, John Taylor, Malcolm Griffiths, Henry Lowther and Kenny Wheeler.

Joe Haider Trio – Café des Pyrénnees (Kick)
Joe Haider som bland annat spelat med Pierre Favre släppte 1973 detta privatpressade album. Skivan är ett stycke underbart vemodig pianojazz av högsta kvalitet.

The New Jazz Orchestra - Le Déjeuner Sur L'Herbe (Verve)
The New Jazz Orchestra, under Neil Ardleys ledning var en mötesplats för många talangfulla jazzmusiker verksamma på 1960-talet i Storbritannien. Efter fyra år släppte storbandet detta mästerverk 1968.

Bernt Rosengren - Fly Me To The Sun" (Gazell)
Svårhittad Rosengren-platta, där tenoren backas upp av vännerna Koverhult, Wennerström och Hultcrantz som samtliga är på sitt allra bästa spelhumör.

Don Rendell – Dusk Fire (Columbia)
Troligtvis en av de allra vackraste jazzskivorna som gjorts. 5-teten Rendell, Carr, Garrick, Green och Tomkins skapar brittisk modaljazz värd att dö för.

PM Jönsson tipsar:

Folk Music of the Sahel, Vol.1: Niger (Sublime Frequencies)
Den senaste SF-utgåvan är skivbolagets mest påkostade hittills. Fet dubbel med rikt bildmaterial, i samma stil som tidiga Ocora-skivor. Grym musik, från olika traditioner.

Sir Richard Bishop: Tangier Sessions (Drag City)
Med en antik liten gitarr är Richard Bishop mer inspirerad än på länge. I en vindsvåning i Tangier trollar han fram sublim gitarrpoesi.

Systraskap: MVIMW (Bassonga)
Duo som förenar politiska budskap med skarp elektronisk musik. Ekon av The Knife och Wildbirds & Peacedrums – men med en egen särart.

Forgotten Guitars from Mozambique (Sharp Wood)
Jag har lyssnat mycket på Hugh Tracey-inspelningar på sistone. Bland annat den här skivan, med bortglömda gitarrister och sångare som Feliciano Gomes och Aurelio Kowano.

Electric Jive (blogg)
En av mina absoluta favoritbloggar. Sydafrikansk musik presenteras med entusiasm och kunskap. http://electricjive.blogspot.se/

Thomas Millroth tipsar:

Lotte Anker Fred Frith, Edge of the Light (Intakt)
Ankers saxofon i intensivt samspråk med Friths gitarr är en musikspråkresa utan like. En duo som ger tröst och entusiasm, när så mycket annat bara är sig likt och låter sig nöjas med det.

California Connection, Natural Artefacts (LJ Records)
Susanna Lindeborg vrider musiken några oväntade varv tillsammans med Ove Johansson och Per Anders Nilsson, det slår gnistor om motet med Gino Robair och Tim Perkins.

Je Suis!, Ca va? (Umlaut Records)
Fläskig, wailande, ylande och extatisk jazz som jag knappast trodde gick att återuppfinna. Men Barnö, Äleklint, Zethson & Co lyckas låta som om de just hade hittat på alltsammans själva.

Johannes Nästesjö, Augusti Fernandez (Konvoj)
En överraskning. Den lovordade, flinke och uttrycksfulle pianisten Fernandez möter basisten Nästesjö och det blir något helt annat än jag kunnat ana. Reflekterande, böjligt, oförutsebart. En stark duo.

Lunds konsthall, Katalog, Le Merveilleux Moderne, 1965
Ett modernt mästerverk, kanske glömt, där Anders Österlin och John Melin, inspirerade av Henri Chopin och Bernhard von Heidsieck och andra i konsthallens utställning av ljud- och artists´ books (de var tidigt ute!), förvandlat omslaget till en flexidisk, där inget annat än Melins envist klippande sax hörs.

Joacim Nyberg tipsar:

Beins/Butcher/Wastell: Membrane (Confront)
Små gester generar stora ljud i denna maximerade minimalism. Brittiskt isärplockande som går långsamt framåt i hisnande fart.

Judith Ring: What Was (Ergodos)
Mycket intressant nutida musik där improviserade element sammanfogas till lösa kompositioner. Väl sammansatta overdubs där även "live"-instrument paras ihop med förinspelat material. Spänning, både musikalisk och upplevelsemässig.

Mats Gustafsson: Lap Dance / Table Solos (iDEAL)
En enkel och otvungen uppvisning av solosaxofonens möjligheter. Det behövs så lite för att skapa så mycket och Gustafsson ger oss här ett litet mästerverk.

Mount Everest Trio: Waves from Albert Ayler (LIM)
Svårslaget svenskt frifräs som 40 år senare fortfarande känns angeläget. Trion skapar former men är samtidigt fria och öppna för infall. Frijazz när den är som intressantast.

Otomo Yoshihide & Roger Turner: The Last Train (Fataka)
En otippad duo som lockar fram oanade sidor hos de inblandade. Elgitarr och trummor i en ständigt föränderlig musik som sträcker sig över hela decibelskalan.

Johan Redin tipsar:

Cat Power: Moon Pix (Matador)
Underbar, ljuv, ljuvt melankolisk platta från 1998 som inte får glömmas bort. Våren kan bara inte bli dystrare än denna skiva. Mums!

Hästköttskandalen: S/T (Fylkingen Records)
Nu är den här! Skotittar-experiment-impro-rock med Ellen Arkbro, Elsa Bergman, Marta Forsberg, Maria Horn och Kali Malone. Man känner igen det fast det känns främmade, ungefär som att hitta färsk ost på ett bibliotek i Kairo.

Birgit Ulher / Leonel Kaplan: Stereo Trumpet (Relative Pitch Records)
Min favorit trumpetist från Hamburg i duo med den fantastiske Leonel Kaplan. Det är riktigt bra improvisationsmusik som söker i akustikens bottenskikt.

Michael Maierhof: Collection #2 (Migo Records)
En annan favorit från Hamburg. Det här är oerhört spännande – och jag törs säga ny – neue musik. Undertonsättaren Maierhof tillverkar egna instrument och nya tekniker för de redan befintliga. Är man sugen på att höra något nytt från västfronten så skaffa detta!

Fylkingen 80! Ny Musik & Intermediakonst (red.) Susanne Skog
Fylkingen har blivit gubbe, eller gumma! Jag är lite jävig eftersom jag har skrivit ett kapitel i denna jubileumsbok till åttioåringen, men det är verkligen en uppslagsrik bok. Mycket har hänt – och förändrats. Medföljer gör även en dvd med 90-talsmaterial som nog få tidigare har sett.

Kristoffer Westin tipsar:

Etiquette Mona: Amsterdam (FIL Records)
Hårresande power-pop/punk från Östergötland, under ledning av friherren och tidigare Vadstenabon Joakim Hermelin. Förvirrande nog framgår aldrig bandnamnet någonstans på singeln, men det är allmänt känt att de kallade sig Etiquette Mona. Efter den odödliga hiten "Amsterdam" sökte gruppen lyckan i Stockholm, dock utan några anmärkningsvärda resultat.

Go-Betweens: Send me a lullaby (Rough Trade)
Vid ett återbesök av Go-Betweens debutalbum slogs jag av uppkäftigheten i denna utomordentliga popmusik. Senare produktioner tycks närma sig en alltmer lenare ljudbild, varför första försöket på långspelsformat också är det som står sig bäst över tid.

Malicorne: Almanach (Hexagone)
Ett franskt Pentangle tycks vara en vanlig jämförelse - och en hållbar sådan vill jag påstå. Malicorne blandar folk- och popmusik, där de längre melankoliska låtarna tenderar att sticka ut och drabba mig särskilt.

Residents: Eskimo (Ralph Records)
San Franciscos stoltheter Residents behöver knappast en närmare introduktion. Eskimo är ett av deras bättre album, som berättar en tillspetsad historia om eskimokulturen, vilken liksom mycket annat av gruppen landar i en spegling av det degenererade amerikanska samhället.

Maria Zerfall - Als Wäre Nichts Gewesen (Loki Foundation / Membrum Debile Propaganda)
Trots flera återutgåvor av Maria Zerfalls många inspelningar, tycks mottagandet ha varit ganska svalt. I mitt tycke utgör hennes inspelningar några av de mer intressanta ur 1980-talets kassettkonverserande scen. Utgåvan på Loki Foundation / Membrum Debile Propaganda är en mycket tilldragande uppsamling av inspelningar från 1985-91. Vissa bidrag bär märket industri av den äldre skolan, medan andra utgörs av kyliga klangvävar som fascinerar ytterligare.