SoM 5 - Mars

Mats Almegård väljer:

FRAK: Triffid Gossip (Kontra-Musik Records)
Skitig, industriell och spöklik domedagstechno är det vackraste just nu.

Daniel Menche: Låten Guts One från Guts (Editions Mego)
Ingen vrider tarmarna ur ett gammalt piano som Portlands noisekung.

Tim Hecker: Södra Teatern 9 februari 2012.
Kanadas finaste heter inte alltid Neil Young. På Södra Teatern bevisade Tim Hecker åter att han är bäst på att blanda oljud med vackert romantiska melodier.

Sophia Knapp: Close To Me från albumet Into The Waves (Dragcity)
Svävande vacker popdisco som skimrar av åttiotal.

Portlandia: S02E04 (SVT)
Om hur ens egen mamma och hela Portland blir DJ:s.

Jens Holmberg väljer:

Robbie Basho: Twilight Peaks (Smeraldina Rima)
Bashos sista kassettband nu på vinyl. Avslappningsgitarr deluxe.

Krokodil: Swamp (Liberty)
Högtflygande kraut-psych-boogie, Schweiz’ svar på Groundhogs.

Grouper: A I A - Dream Loss and Aline Observer (Yellowelectric)
Lagom till Groupers Sverigeturné dammade jag av dessa fantastiska skivor. Liz Harris allra finaste kassettambient.

Apache Dropout: s/t (Family Vineyard)
Den perfekta kombinationen av Captain Beefheart-boogie, primitivt garageskrammel och tonårsångest.

William Burroughs: "Jimmy Page, Led Zeppelin, and a Search for the Elusive Stairway to Heaven" (Crawdaddy Magazine, June 1975)
Veckans lästips - William Burroughs går på Led Zeppelin-spelning 1975 och snackar därefter magi och Marockansk trancemusik med Jimmy Page. Läs.

PM Jönsson väljer:

Mairi Morrison / Alasdair Roberts: Urstan (Drag City)
Alasdair Roberts gräver allt längre in i den brittiska traditionen. Nu utforskas Yttre Hebridernas sånger, tillsammans med sångerskan Mairi Morrison. De flesta låtar är på gäliska.

Mats Gustafsson / Paal Nilssen-Love / Mesele Asmamaw: Baro 101(Terp)
Lekfullt och starkt, inspelat i ett hotellrum i Addis Abeba. Sax, krar och trummor. Fint när det etiopiska möter europeisk improvisationsmusik. Oväntat melodiskt emellanåt.

Musik der Hamar/Sûdäthiopien (Museum Collection Berlin (West))
Det blev några snabba vinylräder i Berlin under ett besök för några veckor sedan. Hittade bland annat den här intressanta etnografiska skivan. Ångrar gruvligt att jag inte även köpte en liknande dubbel med musik från Sudan, på samma skivbolag.

Oren Ambarchi: Audience of One (Touch)
Imponerande variationsrikedom. Tolkning av Ace Frehleys Fractured Mirror, en lång, djup, experimentrockutflykt, elektro-akustiskt av toppklass och pop à la David Sylvian.

Charley Patton: Screamin’ and Hollerin’ the Blues (Revenant)
Boxarnas box? Lånade den av svågern och vill egentligen inte göra något annat än att lyssna på deltablues. Fantastisk musik så klart, och hela förpackningen, essäerna, texten om jakten på de gamla 78-varvarna är ohälsosamt fascinerande.

Thomas Millroth väljer:

Thomas Tilly / Jean-Luc Guionnet: Stones Air Axioms (LX005)
Då och då används platsen som klang, som medspelare, sällan har det varit så magnifikt som här, när Guionnet mäter upp ett kyrkorum på kors och tvärs, upp och ner. Till slut vibrerar hela kåken. Jag tror Herren Gud på kuppen blev friformfrälst.

Blue Notes: Before The Wind Changes (Ogun)
1979, klubb med taskigt piano, men lyssna på Dudu Pukwana när han lyfter från marken några minuter i makalösa soloinsatser.

Michel Doneda / Jonas Kocher: Action Mécanique (Flexionrecords)
Doneda gör storverk på sopransax och Kocher later dragspelsbälgen famna hans luftpelare. Maximerat minimerat och maximerat uttryck.

Scrambled Eggs & ”A” Trio: Beach Party at Mirna el Chalouhi (Johnny Kafta’s Kids Menu)
Nystartade underetiketten till al Maslakh I glada gula postpåsar fyllda med improviserad rock påplussad med yster libanesisk friform. Oslagbart.

Scrambled Eggs and Friends (Johnny Kafta’s Kids Menu)
Ännu mer med Charbel Haber och hans Scrambled Eggs. Rockdån i stora sjok pepprat med oväntade insatser av bland andra Stéphane Rives. Scenen i Beirut överraskar som alltid.

Tobias Norström väljer:

Frankie Rose: Interstellar (Album, Slumberland)
Rymden.

Burial: Kindred (EP, Hyperdub)
Mörkret.

Fanuelle: Fanuelle (Album, Emotion)
Vemodet.

Sophia Knapp: Into the Waves (Album, Drag City)
Ljuset.

Gil Scott-Heron: The Last Holiday: A Memoir (Bok, Grove Press)
Avskedet.

Magnus Nygren väljer:

Steve Lacy: The Sun (1967-73) (Emanem)
Det brittiska skivbolaget Emanems Martin Davidson har grävt fram ännu en historisk höjdare. Tidigare outgivet samt svåråtkomliga inspelningar av sopransaxofonisten Steve Lacy. Richard Teitelbaums mycket tidiga utsvävningar på moog är fantastiska. Historien har mycket att ge!

John Lewis: Jazz Abstraction (Atlantic)
Third stream med tvist av frijazz. Stråkkvartett möter jazzare som Ornette Coleman och Eric Dolphy i inspelningar från 1960. Det blir fan i mig inte bättre än så här. Hur Dolphy och Coleman svarar mot stråkarna är enastående.

Två för Tommy: s/t (Found You Recordings)
Purfärsk svensk jazz med Mattias Ståhl på vibrafon, Patric Thorman på bas och Fredrik Ljungkvist på klarinett. I Jimmy Giuffres anda spelar denna trio en fantastiskt tidlös jazz. Luftigt, rytmiskt, melodiskt och fritt.

Swedish Azz: Konsert på Fasching
Skattjakten med Swedish Azz på Fasching i Stockholm häromveckan är svårt att se som annat än fantastisk. Med gästerna George Riedel, Lennart Åberg och Lars-Göran Ulander grävde gruppen upp flera skatter ur den svenska jazzhistorien. Läs recensionen här.

Jackie McLean
Har grävt ner mig i en massa jazz från 50- och 60-talen på senare tid. Altsaxofonisten Jackie McLean har utmejslat sig till något av en favorit med ett gäng hardbopskivor och en begynnande frihet från 1963 års ”One Step Beyond”. Han var först ut med en friare hållning på Blue Note som senare följdes – och där McLean också medverkade på en del – av skivor med Tony Williams, Sam Rivers, Grachan Moncur III med flera. En underbar ton!

Johan Redin väljer:

Gil Scott-Heron: I'm New Here (XL Recordings)
Det är snart ett år sedan han plötsligt gick bort. Saknad. Hans sista skiva är enastående, bortsett från den ofta yxiga, amatörmässiga musiken som skapats av allehanda typer. Det är rösten. Litteraturen.

Spectral Display: "Laissez Moi" (EMI)
Första spåret på b-sidan av denna självbetitlade LP. Holländsk skasynth från 1982. Här med fenomenala vokala insatser av Nanette Currie. En och annan sunkig låt, men överlag en pärla.

The New Songs: A Nest at the Junction of Paths (Umlaut)
Splendido! David Stackenäs, Eve Risser, Sofia Jernberg och Kim Myhr i en ensemble som bryter ny mark för fria improvisationer.

Ludwig van Beethoven: Missa Solemnis (EMI)
Få saker är bättre än den döve Beethoven. Här i Klemperers uppsättning med Elisabeth Söderström (vila i frid!) och det finska mörkret Martti Talvela.

Torvald Torén: Vierne - Tournemire - Dupré (Lyricon)
Torén bakom monsterorgeln i Katarina kyrka. Alla tre styckena är lika fantastiska, och Viernes Symphonie No. 3 (Op. 28) kanske ännu mer fantastisk.

Sven Rånlund väljer:

Swedish Azz: Konsert på Nefertiti

Det kan tyda på enkelriktad smak att så många av oss Soundofmusicare knäböjt inför turnén med Swedish Azz; må det vara oss förlåtet. Jag blir i vart fall sprallig bara jag tänker på Chicago-vibrafonisten Jason Adasiewicz, en musiker av vidunderligt virke.

Monolake: Ghosts (imbalance computer music)
Robert Henkes nya skiva bryter inte nya spår, tack för det. Musiken är rytmisk och dansant, mörk och livlig, komplex och förenklad. Tänk vad 4/4 ändå är en omväxlande taktart.

Omnichord: instrument
Nybliven ägare till ett vackert instrument som snart ska lustmördas och modifieras till oigenkännlighet. Kanske hinner den bli fin till Norbergfestivalen.

Ennio Morricone: Gli Occhi Freddi Della Paura (Dagored)
Soundtracket till en uppenbarligen usel erotisk thriller från 1971 med Morricone och kompisarna i Gruppo di Improvisazione Nuova Consonanza har hamnat inom min radar. Vilken musik, vilket sound!! Är nästan beredd att leta upp filmen. Eller förresten, nej.

Keith Fullerton Whitman: Generators (Editions Mego)
Ibland saknar jag musiken som Keith Fullerton Whitman gjorde under namnet Hrvatski, men den breakbeaten är kortlivad nostalgi. Rostfri kärlek strömmar däremot från hans många skivsläpp med modulära syntar, som denna Generators med ett vackert hyllningsspår till Eliane Radigue.