SOM 5 - September

Eden Ahbez och Brian Wilson under Smile-sessionen.

Jens Holmberg:

Darren Hayman: Lido (Clay Pipe)
Det blir finstämt, vackert och folkligt när Darren Hayman inspireras av simbasänger. Lido är musik som vatten och vatten som musik

Goat: World Music (Rocket)
Nästa stora grej från Göteborg. Det mystiska kollektivet Goat har charmat såväl press som publik med sin hypno-voodo-rock.

Diiv: Oshin (Captured Tracks)
Smart NY-hipsterindie som knuffar in sig någonstans i gränslandet mellan Real Estate och War on Drugs.

Eden Abhez: Edens Island (Del-Fi Records)
Abhez är hippien som skrev Nature Boy och levde på tre dollar om dagen. Hans skiva Edens Island är en märklig men ljuvlig blandning av exotica, pop och beatpoesi.

Donnie & Joe Emerson: Dreamin´ Wild (Light in the Attic)
Tonårsbröderna Donnie och Joe Emerson blandning av soul, funk, psych och pop från 1979 är lika hjärtekrossande som klarsynt. Ännu en lysande återutgåva signerad Light in the Attic.

PM Jönsson:

Swans, The Seer (Young God Records)
Mäktig dubbel av Swans. Långa låtar som tar andan ur mig. Michael Gira har sagt att skivan summerar allt han gjort med Swans och Angels of Light. Inte bara snack. Det känns så.

He Is My Story, The Sanctified Soul of Arizona Dranes (Tompkins Square)
Samling med makalös sångerska och pianist som under en kort period under 20-talet förändrade gospelmusiken och även indirekt inspirerade en galning som Jerry Lee Lewis. Allt Arizona Dranes spelade in finns med samt en liten bok som presenterar ny fakta.

Studio Der Frühen Musik, Ludi Sancti Nicolai (EMI Reflexe)
Några ensembler skakade nytt liv i medeltida musik under 50-70-talen. David Munrows projekt, New York Pro Musica, och inte minst den här Münchenbaserade gruppen med Thomas Binkley i spetsen. Ett vinylfynd, fint omslag dessutom. Design av Roberto Patelli. Fantastisk musik.

Down Home Music: A Journey through the Heartland 1963 (Arhoolie)
Fascinerande dokument där den tyska filmaren Dietrich Wawzyn reser i USA för att porträttera amerikansk folkmusik, med Arhoolie-bossen Chris Strachwitz som cicero. Blues, gospel, hillbilly, folk. Extra intressant att höra Strachwitz kommentatorspår.

Turkish Tradition: Masterpieces of Turkish Musical Culture (JSP)
Vissa saker är frustrerande med JSP. Hemsidan är en katastrof. Ful design. Men det brittiska skivbolaget har släppt många välmatade boxar med gammal musik, från USA och annorstädes. Häromdagen upptäckte jag den här boxen, som släpptes i maj. Det verkar dock som enbart halva boxen finns på Spotify.

Christine Abdelnour.

Thomas Millroth:

Malin Bång: Split Rudder (Anja Petrini, Crepuscolo, dB)
Baksug i kontrabasblockflöjten, Bång är där med mik och öron. Än en gång bevisar hon hur spännande ljud och musik kan vara då de växlar mynt. Cage har inte levt förgäves. Och jag ber om två saker varje kväll: a. en box med verk av Bång och b. att Bång måtte göra något ihop med Christine Abdelnours altsax.

Christine Abdelnour / Éric Normand: Warehouse sale (Data, Monotype Records)
Konsten att andas saxen varm, hålla plåten och knapparna tills de sjunger tyst viskande av sig själva, det är Christines konst och på ett egendomligt vis lyckas Éric göra samma sak med basen. Här ber jag om samma sak som ovan: att Abdelnour måtte pröva sina innerliga andetag med Bång.

Corin Tucker: Groundhog Day (Kill My Blues)
Heavens To Betsy, Sleater Kinney – riot grrrl är aktuellare än någonsin med Pussy Riot i Ryssland. Det är inte mindre kraft i Corin Tuckers andra soloalbum sedan SK upplöstes. Hennes röst lyfter som ett hämnande svärd mot aftonhimlen för att skriva banalt; allt hon berättar känns angeläget. Hon tror på vartenda ord. Och det här bandet är så tätt som det bara kan bli uppe i amerikanska North West.

Joe McPhee (13 Miniatures for Albert Ayler, Rogueart)
McPhees avslutande lamento på samlingsskivan till Aylers ära är ett mästerstycke för sax. Vid sidan av detta avskalade stycke låter det mesta som görs i dag på instrumentet bara tillgjort. Plötsligt slår det mig, att så här skulle kanske Ayler själv ha spelat i dag. Ghost of a chance. Great jazz, greater than ever.

Syntjuntan: Alva (schhh)
Trocklande individuell frisläppt tät och totalt orädd musik som inte flörtar, aldrig förfaller till oväsen, inte doppar näsan i sötaste efterrätten, men bara kör, redovisar och gör det så att jag bara vill ha mer och mer och mer.

Magnus Nygren:

Mayas + Abdelnour: Myriad (Unsounds)
Två av de mest intressanta improvisationsmusikerna i dag i ett möte som andas klarhet och koncentration. Märkligt hur ljud kan ha så stor betydelse för att sedan försvinna in i intet…

Frank Zappa: The Torture Never Stops
Frank Zappas musik finns äntligen på Spotify, bland annat versionen av The Torture Never Stops med Captain Beefheart på sång och munspel. Jag satte ihop en spellista med 20 Zappa-låtar, lyssna och låt dig hänföras.

PJ Harvey: Dry (Too Pure)
PJ Harveys debut från 1992 på det brittiska bolaget Too Pure är fortfarande det bästa hon gjort. Riffen och attityden slår det mesta.

Echtzeitmusik – Berlin (Mikroton)
3cd-box med musik från Berlins Echtzeitmusik-scen. Det mesta inspelat 2010-11 och visar att Berlin fortfarande är att räkna med vad gäller improvisationsmusiken. Lyssna gärna parallellt med att läsa boken med samma namn.

Mats Persson/Kristine Scholz: Cartridge Music av John Cage
Mats Persson och Kristine Scholz spelade John Cage Cartridge Music från 1960 i Bucky Dome på Skeppsholmen i Stockholm på Cage födelsedag den 5 september. En lyckad dubblering vid det preparerade pianot.

Johan Redin:

Swans: The Seer (Young God Records)
Malande nihilistisk kärleksmusik. Giras två timmar långa The Seer överbevisar hans roll som den avkristnade musikens Homeros.

Raw Power: Fuck Authority (Maximum Rock n Roll)
Under tidigt 80tal preciserar Italienska Raw Power gränsen för hur bra musik egentligen kan vara. Det var också under denna tid som koklockan introducerades i punken. Detta spår på Maximum Rock n Rolls legendariska samlingsplatta Welcome to 1984 kan jag lätt spela fyrtiofem gånger på raken.

Felix Mendelssohn: Hebriden-Overtüre (Deutsche Grammophon, Bernstein)
Mendelssohn förlorar sig i Macphersons Songs of Ossian och åker till Fingals grotta i Skottland. Vattnet, rummet, kluckljuden inspirerade honom till denna sublima miniatyr.

Wallace Stevens: ”Description Without a Place” (ur Transport to Summer)

...The moving and the moving of their forms
In the much-mottled motion of blank time.
The eccentric souvenirs of human shapes,
Wrapped in their seemings, crowd on curious crowd….

Jānis Mediņš: Dainas, 24 Preludes for Piano (Kaibala, Lp-box)
Mediņš (1890—1966) pianocykel påbörjades 1921 och avslutades 1963. Alltjämt med förankring i de lettiska folksångerna så genklingar hela Europas modernistiska musikutveckling under de dryga fyrtio år preludierna skrivs. Detta är ett storartat verk som väntar på att bli upptäckt.

Sven Rånlund:

Keith Fullerton Whitman: 120620
Det är klart att längre låtar gjorts och getts ut, men KFWs 6-timmar långa modularimprovisation är ändå en hyggligt massivt. En helkväll för den som inte får nog av bluppkk, shrrrtttt, fjrupppll.

Mouse On Mars: Parastrophics (Monkeytown Records, 2012)
Mössen är tillbaka efter sex år, jag vill påstå att det här är i klass med deras bästa från 90-talet. Mycket har förändrats sedan dess, det är mer avspänt, självsäkrare, mindre spastiskt. Blir sugen att gräva fram deras plattor från tidiga 2000-talet, Parastrophics kan nog kasta nytt ljus på dem.

Syntjuntan: Alva (Shhh, 2012)
Den som inte tycker att elektroniska instrument har själ och karaktär kan ju börja här. Sytt och lött, sylt och löd, lyst och nöd. Djupt fascinerande musik, fulsnyggt, bänglande.

Stian Westerhus: The Matriarch And The Wrong Kind Of Flowers (Rune Grammofon, 2012)
En man och hans gitarr, så olika det kan bli. Stian Westerhus senaste är anmärkningsvärd bra, improviserad gitarr i en ekokammare med säkert en smärre butik av effektboxar. Några sekunder på första låten ”Shine” trot jsh fortfarande är Schönberg. Det måste vara Schönberg!

Jeff Carey: interrupt-Decay (CWnil, 2012)
Lätt en av de bästa digitala noiseplattorna på länge. Underbart omväxlande, från frätande till spikande. Gottis i lurar.