Seval - mellan sång och improvisation

Sevals andra skiva – 2 kort och gott – skiljer sig en del från föregångaren och debuten I Know You som kom 2011. Då var grundmaterialet uppsamlat från tidigare år, nu är det skrivet för just Seval, denna grupp bestående av förutom Lonberg-Holm själv, vokalisten Sofia Jernberg, trumpetaren Emil Strandberg, basisten Patric Thorman och gitarristen David Stackenäs. Men trots sångformatet är friheten stor.

– Grundmaterialet (sångerna) är skrivet i förväg, men i en ”fake book”-form där melodier, texter och ackordsföljder bara är förslag. Med Seval är allt improviserat utom den noterade melodin och harmonierna. Versionerna kan därför skilja sig markant från varandra beroende på en mängd olika saker, humör, ljudet i rummet och var någonstans i ordningen låten spelas, säger Fred Lonberg-Holm via mail.

– När vi börjar att spela en låt försöker vi först att lära oss den så ordentligt som möjligt, för att sedan prova oss fram genom att använda så många tillvägagångssätt och strategier som möjligt. Ju bättre vi kan materialet, desto mer kan vi låta några få bära låten vidare medan andra i sin tur rör sig runt dem. Ibland spelar vi snällt, ibland stöper vi om. Förhoppningsfullt alltid med den större intentionen att skapa intressant musik.

Fred Lonberg-Holm har hunnit med en hel del. Han har studerat för både Anthony Braxton och Morton Feldman, spelat med bland annat Peter Brötzmann Chicago Tentet och Vandermark 5 och många, många mer tillfälliga konstellationer. Men i Lonberg-Holms definition av fri musik ingår även det melodiska.

– Självklart kan ingen följa med melodierna i en ”fri” sättning, om de inte är väldigt enkla eller förutbestämda vill säga och om man inte tar sig rollen att kompa. I Seval är vi ”fria”, där en medlem på ett sätt är själva sången. Denna ”medlem” har stor inverkan på hur låten utvecklar sig, men inte den kontroll som låten vanligtvis förväntar sig. I själva verket är det låtarna som klagar mest efter spelningarna, säger han underfundigt.

– Vi kan – och gör det ofta – lämna låten helt. Ibland är det bara en av medlemmarna som spelar låten medan vi andra spelar fritt eller tar in andra delar eller till och med helt andra låtar. Jag älskar bandmedlemmarna för att de både kan vara i vad som kan kallas ”det öppna rummet” och samtidigt spela musik som är noterad med prickar på ett papper. Och dessutom fungera i området däremellan.

– Till det kan läggas att jag alltid älskat melodier lika mycket som jag älskar ljud. Så jag är glad att vara med i ett band som låter båda existera i en organisk helhet.

Men hur kom han i kontakt med de svenska musikerna?

– Jag träffade Sofia för cirka sju år sedan. Jag blev direkt hänförd av hennes röst, musikalitet och passion. Vi blev vänner och hon kom till och med och hälsade på i Chicago. Med Seval spelade vi första gången när jag egentligen var i Stockholm med en annat projekt. Sofia visste att jag hade texter till ett antal låtar jag hade spelat in instrumentalt och föreslog att vi skulle testa dem med några av hennes vänner. David (Stackenäs) kände jag sedan tidigare, men de andra visste jag inte vilka de var. Jag – och uppenbarligen även de andra – tyckte att det fungerade riktigt bra. Vi bestämde oss för att prova igen och nu, ett antal år senare, gör vi det fortfarande.

Sevals andra album 2 släpps av bolaget 482 Music i New York, som även släppte I know You, den 16 oktober.

Bilden på Fred Lonberg-Holm ingår i Micke Keysendals The Wall Project. Fler bilder finns här.