Cyril Bondi

Abdul Moimêmes gitarrer mot Cyril Bondis laptop och elektroniska småprylar blir en pysslig musik som rör sig utan någon slags styrsel. Industrimusik nermonterat, minimalism uppruggad. Det känns mycket egensinnigt och det hörs som att undvika de stora tråkfällorna i det reducerade eller elektroniktaggade. Resultatet är stickig ljudkonst. Kroppsvärme med eftersvettningar >>>

En halvtimmes lågmält långsamt skärande elektronik bitvis varvat med Cyril Bondis slagverk; en mörk och metallisk upplevelse, som emellertid smakar mer än de flesta jämförbara elektroniska excesser >>>

Ett improvisatoriskt storband på ett trettiotal spelare som gör allt för att låta så litet som möjligt utan att tystna. En fascinerande kamp mot konventioner som slutar i en total ljudupplevelse >>>