Brute Froce

Det är svårt att föreställa sig att Brute Force började som en akustisk trio. När de unga norrmännen fyrar av sin mörsar-noise-jazz pangar det inte direkt strömlöst. Det är snarare en elektrisk vansinnesfärd signerad Karl Haugland Bjorå på gitarr, Egil Kalman på elektrisk bas och Ole Mofjell på trummor. Dessa fria radikaler säger sig vilja göra musikalisk revolt. Upp till kamp mot konventionerna som präglar jazz- och rockimprovisationen. Men också mot vardagens knog. Det är ingen lätt musik att närma sig och brutalare än så här blir sällan trioformatet. Är det syftet med revolten har de onekligen lyckats. Skivan består av ett enda långt 28-minutersstycke av hamrande noise-improvisation och intensivt instrumenterande. Jag gillar det kompromisslösa i musiken hos Brute Force och att de inte sysslar med styrkelyftning hela tiden. Här finns också ett fint samspel, ironiskt nog allra mest synligt i de få lugna stunder som finns på debutskivan. Med det sagt kan jag konstatera att trion möjligen kunnat kostat på sig att slå ned på takten några fler gånger. Brute Force kommer nog aldrig att vara något för svensson på gatan, men har man dragning åt band som Lightning Bolt och Moha! så är det definitivt en stark giv.