El Infierno Musical

[otrampat] Än en gång leder österrikaren Christof Kurzmann in oss på okända och tidigare otrampade stigar. Som elektronist bottnar han i den så kallade elektro-akustiska improvisationen där subtilitet är ett av de bärande begreppen. Men i flera grupper såsom The Magic ID, The Year Of och duon med Burkhard Stangl har han arbetat med mer eller mindre tydliga influenser av pop och struktur. Som en av få inom improvisationsmusiken visar han också stort intresse för sångformen. Så också i gruppen El Infierno Musical där han hyllar den argentinska poeten Alejandra Pizarnik som enbart 36 år gammal tog sitt liv i en överdos 1972. Det är hennes texter som används på skivan, sjungna och lästa av Kurzmann, men också med en ljudupptagning av Pizarnik själv i ”Ashes II”. Men musiken är inte en fond för lyriken och det är heller inte tvärtom, istället står de där, texter och klanger, jämbördiga och kompletterande. De lyfter varandra. Och det är fan i mig briljant! Det vandrar mellan abstrakt improvisation och tydliga komponerade stycken fyllda av mystik och rytm. Nyfikenheten smittar av sig. Vem var Pizarnik? Varför var hon så sorgsen? Varför tog hon livet av sig? är frågor jag ställer mig. Men musiken är också fylld av överraskningar, ett exempel är det ihärdiga elgitarrsolot på ”Cold in hand Blues”, blåsaren Ken Vandermarks medverkan överhuvudtaget är ett annat – och jag är väldigt positiv. Han är sig själv, yvigt spelar han både tenorsax och klarinetter – men i en annan och mer intressant miljö än brukligt. Martin Brandlmayr är sofistikerad i vanlig ordning, oerhört exakt och sparsmakad både på trummor och vibrafon. Övriga musiker är Eva Reiter på i huvudsak viola da gamba och fenomenale Clayton Thomas på bas. Skivan är utgiven av det Moskvabaserade bolaget Mikroton. Mina allra varmaste rekommendationer!