Med inspiration av Pier Paolo Pasolinis dikter formar den amerikanske cellisten Erik Friedlander och den italienske ljudsättaren och filmmusikmakaren Teho Teardo flera små mästerverk. Jag är ingen kännare av Pasolinis poesi, men har sett många av hans filmer. Och finns det likheter däremellan har de lyckats mycket väl.
Den luftiga musiken bottnar ofta i Friedlanders briljanta cellospel. Teardo fyller smakfullt på med elektronik, piano och gitarr. Det är dramatiskt, mystiskt, sorgligt. Men också väldigt, väldigt vackert, även om det samtidigt finns en underliggande oro. Inte sällan kan låtarna uppfattas som scener ur en film, en del flashar förbi medan andra får mer tid att utvecklas. Båda lika viktiga.
När det är bra är det riktigt bra. Dessvärre känns ett antal låtar något för fragmentariska. det räddas i och för sig med Lawrence Ferlinghettis inlevelsefulla läsning av ”Trionfo della Notte”.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
