Den 11 september 2004. En kväll i New York. Men inte vilken kväll som helst. Det republikanska partiet har precis haft nationalkonvent i staden. Bushadministrationen laddar för ett andra val. Demonstranter vandrar längs gatorna. Och på Knitting Factory spelar The Ex. Datumet är laddat även för det holländska undergroundbandet. Den 11 september 2001 var de på väg till USA för en turné, men planet vände tillbaka till Europa efter attentatet mot World Trade Center.
Jem Cohen och några kollegor tog med sig filmkameror för att dokumentera konserten. Jem Cohen har samarbetat med R.E.M, Godspeed You! Black Emperor, Terry Riley, Cat Power, Patti Smith, Vic Chesnutt och många andra band och artister. Han är mest känd för två musikdokumentärer: Fugazifilmen ”Instrument” och (tillsammans med Peter Sillen) ”Benjamin Smoke” som skildrar en säregen musiker från Atlanta. Jem Cohen kom i kontakt med The Ex genom Fugazi. Två band med en hel del likheter, den politiska kärnan, D-I-Y-mentaliteten, men även rent musikaliskt. Fugazi och The Ex är också liveband utöver det vanliga. Varje kväll ska vara något unikt. Varje konsert ska vara en urladdning.
Kalla och skräpiga gatumiljöer, vardagsbilder, byggnadsarbetsplatser (både från Amsterdam och New York) och kringscener på kravallpolis och demonstranter är insprängda i filmen. Men förutom några sekunder från soundcheck och turnébuss fokuseras det på musiken. Kamerorna kommer nära, befinner sig nästan på knähöjd, det känns som man är på scenen, och studsar runt inuti The Ex musik. Det är ett lysande grepp som fångar energin, The Ex-organismens unika egenskaper. Den första halvan är svartvit, den andra i färg. Cohen filmar med 16mm, Boyd med DV-kamera.
Samtliga nio låtar hämtas från The Ex album ”Turn” som spelades in 2004 i Chicago med Steve Albini. Bra låtar på skiva – men de växer flera meter live. Jag har aldrig sett The Ex, men förstår via ”Building a Broken Mousetrap” gruppens storhet på en scen. Terrie Ex (gitarr), Andy Moor (gitarr), RozeMarie (kontrabas), Katherina Ex (trummor) och G.W. Sok (sång) är löjligt samspelta, musiken flyger fram och tillbaka, men trycks liksom samman av ett osynligt kraftfält.
RozeMarie - med bakgrund inom modern konstmusik - var endast medlem i två år och även om den mångåriga vapendragaren Luc Exs bångstyriga elbas saknas är det intressant och lyckat med en kontrabas i The Ex experimentpunk. Andy Moor och Terrie Ex kan å ena sidan bombardera med mäktigt gitarrmangel, men även skapa alla möjliga slags klanger, Terrie använder en transistorradio vid ett tillfälle, vissa sekvenser erinrar om Sonic Youths trasiga oceansound, strängar dras ut, verktygslådan är aldrig långt borta. G.W. Sok ställer sig framför mikrofonen som en fokuserad Mark E. Smith och sjunger texter som stenhårt kritiserar USA:s utrikespolitik. Katherina är The Ex hemliga vapen, den joggande rytmmotorn; hon spelar enkelt och med ett naturligt flyt, med koskällorna som nära vänner. Hon sjunger även på ”Huriyet”, en frihetssång från Eritrea.
The Ex afrikanska ådra är annars mest tydlig i ”Theme from Konono”, baserad på ett riff av Kongobandet Konono No.1. Den svänger enormt liksom den vidunderliga ”Sister”. I en bifogad text lyfter Jem Cohen fram ”Installment Plan Man” som filmens höjdpunkt. Jag håller med. Det är så bra att jag får ont i magen. G.W. Sok spelar frijazz på en kazoo (?), musiken virvlar iväg och når en slags katarsiskänsla. Just här är The Ex ett av världens absolut bästa band.
Fotnot: Det finns ytterligare en The Ex-film på dvd. ”Beautiful Frenzy” av de svenska filmarna Christina Hallström och Mandra Wabäck. En dokumentär som berättar bandets historia. Filmen kom 2001, dvd-utgåvan från 2004 har 90 minuter extramaterial, en konsert med The Ex och Tom Cora, improvgrejer, gamla och nya liveklipp. Mycket sevärd!
(Publicerad 2008)
Nygammalt 2015
