Forest City

Det var när de signades till samma bolag (Stilll) som grunden till samarbetet lades. Under namnet Forest City möts den franska multimediaartisten Christophe Bailleau och den svenska folktronica-duon A Perfect Friend, som består av dronemusikern C-J Larsgården (Ondo, Yrsel) och indie-folksångaren Thomas “Denver” Jonsson (I’m Kingfisher). Det första som slår mig när jag lyssnar på Peloton är den varma och lugnande atmosfären. Forest City hoppar försiktigt mellan tuvorna i skogstjärnen och svalkar sig i skuggan från stadens grönskimrande parker. Musikaliskt drar det inte iväg värst långt utan hålls stramt och avskalat. Det känns stundtals rent av återhållet och jag anar att grundkänslan är viktigare än själva variationen. Visst, det rasslar till ibland när loopar och processade ljud krusar ytan. Som på den brusiga och poppiga "Manta Ray" eller när den instrumentala musiken varvas med sång. Ett exempel på det är låten "Cuts", där finstämda fraser och nylonsträngad gitarr bryter av mot den annars drömmande lunken. Han har en fin röst. Musikaliskt påminner det mig om artister som Greg Davis, The Books och svenska Tape. Det är experimentell musik, men samtidigt väldigt lättillgänglig och stramt. Peloton innehåller sju snarlika låtar som på intet sätt är nyskapande. Men jag tycker ändå att det finns så pass mycket värme och fina melodiskiftningar att det blir en solid skiva. Musiken lämnar en känsla som dröjer sig kvar, tack vare det goda hantverket och genom att musiken aldrig blir andefattig.