Luft, kyrkorum, materia, material, avstånd, volym. Det här ljudverket har flera utgångspunkter. Först konceptuellt. En tanke hur kommunikation idag är digital, men tidigare hade andra effektiva rum. Kyrkorummet var gjort för mässa, predikan, begrundan, meddelanden. En luftkropp omsluten av sten.
Sedan är utgångspunkten en musikalisk praxis. Saxofonisten Jean-Luc Guionnet har tillsammans med Thomas Tilly mätt upp katedralen i Poitou-Charentes och på så vis fått distanser, volymer, avstånd som är möjliga att använda via orgeln. Kort och gott utnyttja den unika akustiken i kyrkan ungefär på samma vis som Guionnet utnyttjar luftpelaren i saxofonen.
Vad vi hör är på många sätt en utvidgad version av Guionnets saxofonspel. Men den förklaringen är för enkel. Visst finns som en kärna minnet av luftströmmen ur lungorna. Men så mycket mer tillkommer. Arkitekturens egenartade klang, stenmurarnas obönhörliga gränser etc.
Det är inte helt nytt att använda byggnader på det här viset. Inom ljudkonst finns flera exempel, inom musiken har både John Butcher och Axel Dörner använt platser på detta vis. Ändå är det första gången jag hör en klang av detta slag. Guionnets instrumentala insatser ligger här i uppmätningarna bakom kompositionen, som i sin tur öppnar för ad hoc-spelet; och så öppnar han orgelpiporna. En stor hjälp har han haft av Thomas Tillys komposition och inspelningsteknik.
Konsekvent undviker Guionnet orgelns vanligaste ljud och register. Blåstoner, bubbel, fräs, ja, allehanda klanger som på många vis låter elektroniska släpps ut i kyrkorummet i olika vinklar. De får volym och tid. De vandrar som vindilar i luften.
Som en kulmen brakar hela orgelverket loss och får klockorna att vibrera med. Klangen är öronbedövande. Som om hela kyrkobyggnaden vibrerade med. Guionnet och Tilly har, för att tala konstspråk, mätt upp och undersökt ett rum. Till sin hjälp har de haft sin egen musikaliska praxis. Det är således de egna förutsättningarna som skjuts in i och mäts mot kyrkorummet uråldriga funktioner och avsedda sammanhang för religiös påverkan, dyrkan, propaganda, meddelanden. Ett övertygande rum, som vi i vanliga fall mest betraktar i vila, stumt, oanvänt.
Det är kyrkorummet omdefinierat. Ungefär som Guionnet och andra gjort med sina egna instrument. Ett kyrkorum redivivus kan man säga, sedan det vanliga budskapet tunnats ut och nästan dunstat bort.
Den här kraften fanns det i denna kyrkas väldiga luftkropp.
Märkligare musik har jag inte hört på länge.
Eller det kanske är ett ljudkonstverk.
För det är väl inte Gud låter sin röst eka?
Ibland undrar jag vem Guionnet samtalar med.
Nygammalt 2015
