Saxofonisten John Butcher och slagverkaren (?) Gino Robair har arbetat tillsammans i olika sammanhang i snart 20 år, bland annat i trios med Matthew Sperry, Derek Bailey och John Edwards med flera, samt i Butchers egen oktett. Men det är duon som varit det format där Butcher och Robair funnit varandra absolut bäst. Bottle Breaking Heart Leap är deras fjärde duo-skiva, den första på vinyl.
I det lilla formatet får Butcher och Robair det utrymme de behöver för att låta ljud och texturer bre ut sig och omformas. Musiken på Bottle Breaking Heart Leap är ständigt skiftande och mycket rörlig. Stundtals otålig. Öppenheten och musikernas förmåga att snabbt ändra riktning gör att man hela tiden sitter på helspänn. Vad som helst kan hända.
Ett viktigt element för denna duo är själva soundet. För det är inte toner och rytmer det handlar om här, snarare sjok av mer eller mindre relaterbara ljud. Robair hörs på "Energized surfaces" (slagverk som gnids, spelas med små motorer med mera) och "Blippoo Box" (troligtvis en synt), därav frågetecknet efter ordet slagverkare tidigare. Han har en förmåga att skapa annorlunda och svårbeskrivna ljud ur trummorna och det han har sannerligen en egen, mycket spännande röst som jag gärna lyssnar till.
Även Butcher har en unik spelstil som alltid är njutbar. Här spelar han både akustiska och förstärkta saxofoner vilket tillsammans med Robairs udda arsenal bidrar ytterligare till den ovanliga ljudvärld som denna duo skapar. Det låter inte som något annat. Det intima formatet och Butchers/Robairs extremt snabba reaktioner och tajta samspel gör Bottle Breaking Heart Leap till en mycket lyckad improskiva.
Nygammalt 2015
