Kammerflimmer Kollektief: Teufelskamin

Man ljuger inte om man säger att det åttonde albumet med Kammerflimmer Kollektief rör sig i en nattlig, underjordisk värld. Det här är verkligen skumt, rökigt och ljusskyggt. Gruppens relativt lågmälda mix av det fria (jazziga), det precisa (krautrockiga) och det melodiska (poppiga) fungerar fint. Jag gillar det tassande anslaget, i synnerhet den rundhet i ljudbilden som Johannes Frischs kontrabas skapar. Heike Aumüllers kyliga röst är knappast varierad, hon sjunger i princip likadant spår efter spår. Ändå bidrar hon starkt till den centraleuropeiska, smått dekadenta stämningen. Ett visst twang finns det också i Thomas Webers gitarr, som ibland för tankarna till någon bortglömd spaghettiwestern. Några andra influensledtrådar hittar man bland själva låtarna: ett spår heter helt enkelt "Soft Machine” och ett annat ("New Ghosts") är en cover på Albert Ayler. Det är ett väl sammanhållet album, även om det riskerar att bli en aning välkammat och anonymt på sina ställen. Kommer på mig själv med att särskilt återkomma till två spår som har en lite annorlunda nerv: hallucinatoriska "Teufelskamin Jam #1" och hyperaktiva "Teufelskamin Jam #2". Tänker att det hade kunnat bli riktigt lysande med ett album som enbart bestod av jam i liknande stil.