På sin hemsida ger duon Kapital Band 1 hintar om att deras musik har skelett av pop men att slumpvisa processer tvingar musikerna till en uppmärksamhet som liknar improvisationsmusikerns. Beskrivningen är ganska träffande. Båda världarna finns med på i alla fall två av skivans tre låtar; tillsammans med en lyckad blandning av sparsmakad minimalism, ansatser av beats, akustiska instrument såsom cello, gitarr, trummor, vibrafon, marimba, röster och flöjt samt fältinspelningar.
Albumet är nummer två i ordningen. Efter debuten ”2CD” 2004 spelade de in en uppföljare, men var inte nöjda så de kasserade den. Duon består av Nicholas Bussman (från Berlin) och Martin Brandlmayr (från Wien, medlem i bland annat Radian, Trapist, Polwechsel). Erik Drescher spelar flöjt på en låt.
Skivans tre spår ska nog ses som en svit och inte som separata låtar. Återkommande fraser talar för det även om klara skiljelinjer finns mellan låtarna. Det inledande titelspåret ramas in av en rytmisk melodifigur och trumspel. Akustiska instrument står för detaljerna som mjukt kompletterar den något fastare upprepade rytmen. Melankoliskt, försiktigt och med ett bra sug.
Som grund för det andra spåret – ”Playing the Night in Vienna” – är en nattlig inspelning från en gata i Wien. Eller snarare ett fragment av denna inspelning. I fjärran, gömt bland ljuden fann duon ett specifikt ljud de plockade ut, en symfoniorkester hörd på väldigt långt avstånd. De började att reorkestrera ljudet för att närma sig det, zooma in det, lyfta fram det.
Att på detta sätt leta rätt på det subtila ur en storstadsmiljö kan naturligtvis ta ända i pretentiös förskräckelse. Men det gör inte det. Runt diffusa avståndsljud målar cello, vibrafon, gitarr och andra instrument musiken i sparsmakade färger. Det är både fridfullt, vackert och sökande.
Popskelettet återkommer på avslutande ”Counting the Waves” (dedikerad till Nam June Paik och Vashti Bunyan) med Fluxusinspirerad text och sorgsen och fin melodi. Återhållet, försiktigt och bra.
Kapital Band 1 hittar ett någorlunda eget segment inom musiken – impro, pop, minimalism, rytmik, konstmusik i en subtil blandning. Att improvisationsmusikerna Andrea Neumann (”inside piano”) och Polwechsel-kollegan Werner Dafeldecker (bas) kommer att följa med på deras kommande turné känns väldigt spännande. Hoppas att gruppen behåller popådran och inte träder in alltför mycket i improvisation.
(Publicerad 2008)
Nygammalt 2015
