Äntligen finns då Kawabata Makotos första Inui-skiva återutgiven. Den släpptes ursprungligen som lp på bolaget Siwa år 2000. Och naturligtvis är det det amerikanska bolaget VHF som står bakom. Samma bolag som har släppt de två efterföljarna, ”Inui 2” (VHF #51, 2000) och ”Inui 3” (VHF #89, 2005).
Inom Inui-projektet utvecklar Kawabata Makoto (också medlem i Acid Mothers Temple) en underbar dronebaserad musik. Och med framförallt stränginstrument som sarangi, oud, sitar, bouzouki, lyra – ofta stråkanstrukna – och röst är denna den första skivan den mest koncentrerade. Tre låtar mellan 9 och 21 minuter.
Ofta kallas dronebaserad musik för drömsk. Jag vet inte om jag håller med. I alla fall om drömmar ska ha något som helst konkret innehåll. Musiken suger snarare upp mina tankar än släpper ut dem i drömska funderingar. Lyssnandet styrs in i koncentration och stillhet – en välbehövlig meditation.
Den långa ”Son” är den mest minimalistiska och tillika melankoliska av skivans låtar. Strängars små vibrationer får ljuda i långa sjok som långsamt ringlar sig fram med små rörelser. Så sakteliga får den nya drone-inslag, i slutet dessutom en ytterligt vacker röst. På ”Tai” är stämningen mer psykedelisk. En kosmisk röst flyter runt över en upprepad slinga av fem toner anslagna på stränginstrument och föränderliga droner som nära nog tar sig an orgelns färger. En ekoladdad röst av Ginestet Audrey ger även slutet av ”Shin” ett kosmiskt uttryck. Annars är det nog en smått vinglig och klagande violin som ger ”Shi” karaktär.
Gillar man drone-baserad musik finns mycket att hämta på ”Inui”.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
