Den isländska konstnären och kompositören Kristín Björk Kristjánsdóttir arbetar med en mängd olika uttrycksmedel och har nu släppt sin tredje skiva under namnet Kira Kira. Skivan är inspelad i Reykjavik, Berlin och på ön Sveaborg utanför Helsingfors, tillsammans med en lång rad isländska, tyska och finska musiker. Feathermagnetik sällar sig till de många album som målar upp mörka, grumliga stämningar av drone och glitch med akustiska inslag. Det här är musik som är svår att ta på och sätta ord på. Det är långsamt svävande, friflytande, vackert och ödesdigert.
Man känner sig övergiven ute på havet, under en nattsvart himmel, bara båtarnas dova mistlurar ljuder avlägset vid en dimmig kust. Jag har hört det förut men samtidigt uppskattar jag det ambitiösa anslaget. Smältdegeln av kreativa europeiska krafter fungerar väldigt bra här och trots att själva formen inte är unik så tycker jag att innehållet känns vitalt och oförutsägbart. Den så viktiga rörligheten, spänningen i musiken, finns där. "Let It Go" sticker ut lite med smattrande, pulserande rytmer bakom en ensam trumpet. "Cutthroat Roundabout" blandar skrattmåsblås med elektronik á la tandläkarsug. Det dramaturgiskt mest tydliga och "konventionella" spåret är nog annars majestätiska "Welcome High Frequency Spirits United".
Nygammalt 2015
