Klotet

Nämner man proggmusik och Uppsala i en och samma mening tänker nog de flesta på Samla Mammas Manna. Men staden är också hemma för den yngre kvartetten Klotet. Det Linköpingsbaserade bolaget Ljudkassett har kommit upp till kassett nummer 13 som bjuder på proggmusik i modern kostym. Klotet har sedan tidigare släppt två skivor på den franska proggetiketen Musea. På Hiroshima, Nagasaki, Uppsala forsätter bandet att utforska den instrumentala grenen av proggmusiken. Med avstamp från myllan som Bo Hansson och band som Lotus, Samla Mammas Manna och Fläsket Brinner trampat strävar Klotet framåt. Genom att ta det musikaliska arvet och rulla det i nutidens varv skapar deras musik ett anarkistiskt universum, där pop och punk trängs med folkloristiska krusiduller och bredbent hårdrockande. Uppsalabandet gör klokt i att ta ett kliv bort från 70-talet för att undvika allt för uppenbara nostalgiska bakhåll. I skuggan av den nordiska tonen och med sättningen orgel, slagverk, bas och gitarr svänger musiken hårt. Lyssna bara på den King Crimson-färgade Apokalippo eller den svängiga och Devo-aktiga Tack för ingen-jävla-ting, sjok av orgelmattor och fuzziga gitarrer i ljuv symbios. Det är inte så mycket flumprogg utan mer raka rör, musiken är energisk och distinkt musik. Motivet är okonstlat och låtarna gör ett stilla uppror genom sina politiska undertoner. Men så hör det ju inte heller proggen till att göra sig märkvärdig. Någon gång stelnar leendet en smula, som när orgelmattorna blir allt för endimensionella och trumtakterna är lite för platta. Men som helhet är Klotet runt och Hiroshima, Nagasaki, Uppsala är en charmig rosa kassett som tål att spolas tillbaks mer än en gång.