Knaster åt folket förkortar namnet och blir kort och gott Knaster. Musikaliskt handlar det dock fortfarande om jazzpop som möter elektronikarytmer. Bandet nämner själva bland andra Björk, Hanne Hukkelberg och Portishead som influenser på sin hemsida. Det ger en antydan om hur det låter. Gitarr, bas och tenorsax möter programmerade (knastriga) beats och mestadels går det i slö, triphopliknande lunk. Det är musik att sakta nicka med i.
Undantaget är Strength där rytmerna pumpas hårdare. Basen och gitarren driver på och piskar snarast fram en effektiv indielåt. Tyvärr dras den ner av det långsamma blåset, som ligger i ofas med resten av stämningen i låten. Den slitna gamla Always On My Mind (Elvis, Pet Shop Boys o.s.v.) är ytterligare en låt som Knaster inte lyckas hela vägen med. Ljuden grötar ihop sig och det lyfter aldrig till nästa nivå.
Bättre är det när de omfamnar det långsamma tempot och använder de knastriga rytmerna som fond, mot vilken den aktfärdiga jazzpopen får blomma ut. Låtar som Awake, Lisa och Forgive är exempel på detta och det är också där som Linnea igurdsons viskande, men samtidigt starka och klara, stämma gör sig allra bäst.
Nygammalt 2015
