Dear mister Singing Club är en förträfflig liten popskiva där konstnären, författaren och musikern Alexander Krohn slår sig ihop med Ronald Lippok och Bernd Jestram från Tarwater. Tretton låtar hålls ihop av en melankolisk grundstämning framförd på gitarrer, bas, trummor, analoga syntar, munspel och annat smått och gott, men därutöver händer en hel del. Precis som i Tarwater kan det helt plötsligt ta avvägar in i smått surrealistiska miljöer, som i den märkliga ”Unter bann” eller i ”Unvermeidliches” som skulle platsa i vilken David Lynch-film som helst. ”Der Zug am Leibe” har ett rytmiskt driv som påminner om Cans. Men det finns också hintar mot amerikanska postrockarna Sea & Cake och Lou Reed/Velvet Underground. Och i ”Halalalalya” gästar Mohammad Bakri som en palestinsk Blixa Bargeld. Men om än referenserna pekar åt alla möjliga håll, känns det aldrig apart. Bara skönt märkligt ibland.
Krohn/Jestram/Lippok




Nygammalt 2015

