Den starkaste upplevelsen på Peter Rehberg (Pita) och Stephen O´Malleys (SunnO)))) femte gemensamma skiva är när musiken endast är i bakgrunden. På sista spåret, "Last Spring: A Prequel", läser skådespelaren Jonathan Capdevielle en text av Dennis Cooper. Ursprungligen är stycket – kanske kan man kalla det ett textperformance - skapat till en installation av Gisèle Vienne. Jag uppfattar endast enskilda ord, på grund av bristande kunskap i franska, och förstår inte sammanhangen, men sitter ändå trollbunden. Capdevielle är en enorm röstkonstnär, han läser, andas, gnyr, flåsar, varierar rösten på mängder av olika sätt.
Resten av skivan har inte samma extrema närvaro. Men det är dronemusik som kryper in under huden, och styckena har olika karaktär, delvis beroende på att de är inspelade på olika platser: EMS-studion i Stockholm, Tinnitus, Bergen, och Ina GRM i Paris. Kopplingarna med den elektro-akustiska historien är tydlig, samtidigt som det inte skiljer sig särskilt mycket från tidigare album, eller, O´Malleys olika projekt, "Phill 1" är nästan lika omslukande som vadsomhelst med Sunn O))).
Pariskompositionen, "Study A", har dock en mer akademisk karaktär, en undersökning av olika tonföljder, skarpt och vasst. Jag misstänker att alla inspelningar som gjorts i GRM-studion, som Pierre Schaeffer skapade 1951, och som senare slogs ihop med INA (som drevs av franska radion), har påverkat slutresultatet. I Bergen tar det mörka greppet igen, på "Tony", där den amerikanska urminimalisten Tony Conrad spökar, i titeln, och delvis i musiken.
Det är "Phill 1" och "Phill 2" som är inspelade i den svenska elektronmusikstudion. "Phill 2" har samma grundton som "Phill 1", men på tvåan möter ursprungsmusiken Prags filharmoniker, orkestrerat av Jóhann Jóhannsson. Ett intressant, lyckosamt möte, stråkarna och blåset, orkesterinstrumenten, förstärker, gör musiken ännu mera vibrerande, det är som att kastas runt i en majestätisk storm.
Nygammalt 2015
