Starkt album från trumpetaren Magnus Broo. Med basisterna Joe Williamson och Torbjörn Zetterberg samt trumslagaren Håkon Mjåset Johansen spelar han en jazz som är lika tydlig som fjäderlätt. Broos något trubbiga sound på trumpeten passar utmärkt till kompets sofistikerade framtoning. För man ska inte förledas att tro att de dubbla basarna gör musiken baktung, snarare är det som att de håller emot. Ibland ligger de till och med så nära varandra att det är svårt att särskilja dem.
Torrt bubblar musiken till stramt sväng. Oh, what a beautiful day trippar fram medan Thoughts are things tar ett kraftigare grepp i sitt jämna flöde innanför den excentriska melodiska inramningen. Även om Magnus Broo i många sammanhang spelar yvig frijazz är musiken på soloskivorna oftast mer melodisk. Och att Don Cherry står högt hos Broo, tror jag inte är någon vild gissning. I flera av låtarna – dessutom i de bästa som titelspåret och I hear you – hör jag mycket Cherry: torra sammanlänkande melodiska tonflöden. Inte sällan med en etnisk klang, som i nämnda I hear you där den upprepade basgången förnimmer afrikanska stränginstrument. Att den senare går över i en dödsmarsch à la Art Ensemble of Chicago goes New Orleans ger låten ytterligare pondus.
Broo är ofta ganska korthuggen, gräver på plats och svävar ytterst sällan ut i kraft. Även om man ibland nästan önskar ljudliga skrik från trumpeten för att förhöja och förändra, är han aldrig enformig och stillastående på ett negativt sätt. Tvärtom öppnar han upp för flera olika förhållningssätt.
Det är dessutom spännande att Broo experimenterar med sättningen. Två basar, spelade av två mycket fina basister, ger musiken särprägel.
Nygammalt 2015
