Edgar Lee Masters tecknade upp en fiktiv stad i klassiska ”Spoon River” genom att skriva epitafier över de invånare som var begravda på kyrkogården. Marja-leena Sillanpää har haft denna klassiker i bakhuvudet, då hon genomfört sitt verk ”Jag har kontakt med döda”. I Rosendals trädgård har hon rest tolv dörrar med inskrifter i stället för gravstenar. Till varje dörr hör ett litet ljudverk. De är mycket skiftande. Collage av ord, fragment av meningar, musikslingor, konkreta ljud. Var och en blir ett slags karakteristik, som vi kan spinna vidare på själva. Så tecknas små punkter, som tillsammans kan bilda ett sammanhang, en ”ort”. Men den rör sig märkligt makligt mellan levande och döda.
Då vi nått den sista och tolfte dörren, visar det sig att vi redan har passerat en omärklig gräns mellan plats och plats, liv och död, och att vi åtminstone hör bultandet från andra sidan. Så formas en berättelse efter hand vars konturer knappt syns; och även om de märks intuitivt, går de inte att positionsbestämma. De dödas ort blir som skrift i vatten. Platsen vi befinner oss blir lika undanglidande.
Marja-leena Sillanpää har skapat ett suggestivt ljudverk i tolv fragmentariska kapitel. Det söndriga beror förstås på att de tänkta personerna redan är döda. Orten utplånad.
Nygammalt 2015
