Det är inte första gången, och förhoppningsvis inte den sista, den brittiske improvisationsmusikern Mark Wastell byter ut cellon mot tam-tam. Med detta gong-gong-liknande instrument har han tidigare gett ut de underbara skivorna ”Vibra #1” och ”Vibra #2” under eget namn och spelar även en låt – ”Vibra #3” – på Graham Halliwells ”Recorded Delivery” utgiven på Wastells bolag Confront.
Tillslagen maskeras och tonerna formar fortgående eller växande/avtagande strukturer som andas både minimalism och dronekaraktär. På ”Come Crimson Rays” har Wastell dragit ner intensiteten ordentligt jämfört med tidigare inspelningar. Framförallt på låtarna ”Come” och ”Rays” är det den avtagande klangen som undersöks, små vibrationer som sakta löses upp i intet. Det är försiktigt, känsligt. Med en något större tam-tam (32 tum eller strax över 80 centimeter i diameter) blir klangen dessutom betydligt dovare än på de föregående skivorna. Fortfarande med basig framtoning, men ”Crimson” är något ljusare i sina färger. Inte heller klingar tonerna ut, istället fortgår de liksom en pulserande ljudlig och organisk kropp. Effekten blir mycket meditativ och rogivande.
Tam-tam tillhör inte de vanliga instrumenten inom improvisationsmusik, eller musik över huvudtaget. Men dess enorma resonans och efterklang är exemplarisk för dronemusik. Och dess mikrotonala möjligheter lyckas Mark Wastell framgångsrikt använda och variera så att det ändå begränsade registret känns stort. I sin vibrerande karaktär byter tonerna både färger, densitet och längder.
Mark Wastell har hittat sin egen lilla nisch med tam-tamen. Och han undersöker den med både nyfikenhet och kunnande.
(Publicerad 2007)
Nygammalt 2015
