Det österrikiska skivbolaget Editions Mego är en hydra till hub med ynglande underetiketter. Stephen O’Malley driver Ideological Organ som i våras gav ut Ákos Rózmanns 12 stationer, en kulturgärning bara i sig. Het på skivtallriken är en annan svensk, chefen för Elektronmusikstudion, Mats Lindström, som samlat ihop sex elektroniska och elektroakustiska verk från senare år med den specialbeställda flygbaletten MIG som huvudnummer.
Mats Lindström har framfört MIG några gånger i Sverige (bl a på Sound of Stockholm, GEIGER-festivalen, Norbergfestivalen) och jag har haft glädjen att höra stycket i olika lokaler som förmedlar helt olika känslor och vibrationer. Han är bra på det, att syresätta luften, göra musik som är djup och slående, klar och fokuserad, grottig och grötig, manipulerad så ljuden samtidigt kan expandera och implodera. I min kropp väcks lusten att både krypa ihop och sparka bakut, kanske dansa, åtminstone vingla.
MIG var en beställning från Klimov Aviation Engines Museum i St Petersburg och stycket fylls av inspelade ljud av flygplansmotorer, klonkande metaller, komprimerad luft. Musiken ger stålfåglarna liv, ett starkt organiskt drag präglar kompositionerna.
Den tvådelade ”IBM” hjälper fram liv i maskinparken. Här är det en gammal elskrivmaskin (som råkar ha stått på en numera nedlagd musikmyndighet) som är Lindströms ljudkropp. Till skillnad från de konserter jag hört när han spelat på sin modifierade skrivmaskin är den här inspelningen, gjord på EMS, rundare och mer dramatisk. Dynamiken i hur Lindström trollar med elektroniken är makalös, som självaste strömkarlen hanterar han elektriciteten som vore den lera i hans händer.
I två delar är också ”ONE” och här släpper Mats Lindström fram mer klubbiga sidor av sin musik, djup subbas och rytm med ekon av Pan Sonic, om än inte så långt som till techno. ”Give Us The Tools And We’ll Finish The Joy”, tillägnad Hugh Davies, börjar med ett elektroniskt mumlande som får mig att tänka på Åke Hodell, en tankfull lekfullhet, innan en upphackad Churchill kommer in med sitt tal om hur kriget skulle lösas, en röst stark som ett bombsuget flygplan.
Avslutande ”Children Of Paradise” är ett bandstycke från 2003 från ”Sörmländsk tragedi” för ungdomsorkester - en uppåtgående, nervig slinga som stiger, stiger, stiger, stiger och dör snabbare än en Technics 1300 bromsar in. Ett abrupt slut på en av de mer levande elektroniska vinylplattorna på länge. På goda grundar ”Sold out at source”, men njut den föralldel på Spotify.
Nygammalt 2015
