När Moritz von Oswald Trio släppte sin första platta Vertical Ascent 2009 gick det förmodligen en skön rysning längs fler ryggar än min: berlinerdub och minimal techno möter – jazz?!! Ett naturligt steg för en generation musiker som ensamma hukat över sina laptops i åratal att slå sig ihop, bilda band och faktiskt lira. Kanske hade det med åldrande att göra, mänskligt och musikaliskt, men också tekniskt med en allt friare elektronik som tillåter mer intuitivt spel. I vart fall, en viktig trio var född: Moritz von Oswald, Max Loderbauer och Sasu Ripatti (Vladislav Delay).
Om Vertical Ascent och uppföljaren Horizontal Structures från förra året var strama och strukturerade album i gamle Basic Channel-grundaren Moritz von Oswalds stil är nya Fetch långt mer frisläppt. Öppningslåten heter rentav ”Jam”. Musiken till skivans fyra låtar improviserades fram under fyra timmar i studion förra sommaren, med bidrag från bassisten Marc Muellbauer och liveeffekter från Tobias Freund. Senare tillkom pålägg av trumpetaren Sebastian Studnitzky och övrigt blås av Jonas Schoen.
Framför allt har Studnitzky fått utrymme att färga musiken, det osar riktigt 70-tals-Miles Davis om den 17 och en halv minuter långa ”Jam” med trumpeten luftigt placerad långt bak i ljudbilden, stötvisa fraser som krockar mot mysrullande trummaskin, funkbas och klangrika slagverksljud.
Att blanda elektroniska och akustiska instrument och ljud är förstås inget nytt inom jazzen, men det som känns nytt – och ännu fräschare på Fetch – är hur trion faktiskt lyssnar på varann snarare än söker musikens strukturer. Även på den mest technoraka kick och hi-hat-tajta four-to-the-floor-låten ”Club” smyger det fram underbar dynamik i ljudbilden, oceaner av rullande effekter, klonkande slagverksljud och svampiga sounds som jag lämnar åt fantasin att benämna.
Avslutande ”Yangissa” är just en skön fusion: minimalistisk techno, salsasväng, drag av pygmériff. Exotiskt och hypnotiskt, under lyssningen glider den förbi och liksom genom sig själv, som ett hollogram, hal som en spänstig manet. Utan tvivel Moritz von Oswald Trios finaste hittills.
Nygammalt 2015
