Musette Drape me in Velvet

[vålnader] Träffsäkert får Joel Danell alias Musette liv i melankolin på skivan Drape me in velvet. Det är som att dagen efter besöka en nedgången och tom nöjespark där spåren efter såväl glädje som besvikelse och brustna förväntningar satt sin tydliga spår. Elva instrumentala låtar flimrar förbi, melodier träder fram, en trumpet, en orgel, en virvel – var och en med en egen liten historia. Och visst, enligt skivbolagets Häpnas hemsida finns dragningar åt nöjesparker. Texten berättar också om skivans tillblivelse, där gamla kassett- och reel-to-reel-band med easy listening, franska chansons och musik från stumfilmer spelar en bärande roll. De gamla inspelningarna har bearbetats både med ömhet och våld, satts ihop till historiska kollage som fyllts på med instrumentala pålägg från Joel Danell och åtta ytterligare musiker. Danell gör det väldigt bra, han lyfter fram melodierna, skruvar till dem utan att de spårar ur och skapar en mycket charmig musik. En möjlig brist är att de allra flesta av skivans elva låtar – ett undantag är den något hårdare ”Horse thoughts” – är klädda i liknande färger. Men det är i så fall en brist på sikt – i stunden fungerar Drape me in Velvet fint.