Antalet varianter på den långsamt svävande, dimbanksfärgade gitarrdronen besläktade med band som Stars of the Lid, Eluvium och Aarktica tycks oändliga. Det kan naturligtvis diskuteras hur många skivor man egentligen behöver för att ackompanjera upplevelsen av att ligga utsträckt på den oslagna sensommarängen och iaktta molnens rörelser, men när resultatet är så pass meditativt som på ”Rotations” har musiken ett själsligt hål att fylla. Ljudbilden är på intet sätt unik med sina utdragna gitarrskulpturer och isolationistiska minimalism men effekten är likväl imponerande.
mwvm är brittiske Michael Walton, en artist som i mångt och mycket tidigare fokuserat på ett elektroniskt uttryck. Kanske är det just därför gitarrtexturerna lika ofta låter som keyboard och elektroniska effekter som sin egentliga ljudkälla.
Jag tror det var Jon de Rosa (Aarktica) som i en intervju sa att han egentligen inte ser meningen med att ägna tid åt att skapa den perfekta dronen när det inte finns någon möjlighet att skapa en dron vackrare än ljudet från havet, ljudet av att befinna sig under vatten, en spelande gräshoppas, eller något annat ljud från naturen. Det ligger naturligtvis något i det men musiken på ”Rotations” gör ändå ett stämningsfullt försök.
(Publicerad 2007)
Nygammalt 2015
