När jag gick igenom skivbolaget Strata East katalog nyligen var det framförallt en skiva som gjorde mig nyfiken. A Message From Mozambique med Juju från 1973. Titeln lockade och det visade sig vara politisk och spirituell jazz i Pharoah Sanders efterföljd med tydliga afrikanska influenser. Juju, med saxofonisten James Plunky Nkabinde Branch i spetsen, spelade in en skiva till, Chapter Two: Nia (också Strata East) innan de i mitten av 70-talet döpte om sig till Oneness of Juju och blandade in mer funk i soundet.
Men innan Juju bildades var Plunky Branch och några andra av medlemmarna en kort tid med i det här bandet vars enda privatpressade album är så svårfångad att endast skivsamlare med tjocka plånböcker har kunnat höra skivan innan den nu ges ut på nytt. Ndikho Xaba var pianist m.m. från Johannesburg som hade flytt hemlandet och hamnat i San Fransisco där han sögs in i stadens avantgardekretsar och träffade kretsen kring Plunky som förutom musiken jobbade med teater.
Musiken är ett möte mellan afro-amerikansk spirituell jazz och sydafrikansk jazz. Två traditioner smälter samman. Två längre låtar - "Shwabada" och "Nomusa" – samsas med tre kortare spår av helt olika karaktär. "Freedom" är r´n´b med inlevelsefull sång och politiskt budskap. Lite i samma stil som Charles Mingus låt med samma namn! "Makhosi" afrikansk slagverksmusik, folk tjoar i bakgrunden. "Flight" tar upp den spirituella tråden, med flöjt och rasslande slagverk. Den inledande, svävande "Shwabada" har samma känsla, svårt att inte tänka på Pharoah Sanders skivor från samma tid. "Nomusa" har ett annat driv, med blås, piano, vibrafon och en lockande rhytm´n´blues-känsla.
Två bonusspår hämtas från en singel med Ndikho Xabas band African Echoes. "Big Time" är energisk souljazz och "Zulu Lunchbag" har tydlig sydafrikansk identitet. Synd bara att den är så kort. Vilket gäller hela skivan - men det är superintressant musik som varit undanskuffad alldeles för länge.
Nygammalt 2015
