En lovande debut från den Malmöbaserade kvartetten Neo (Nästesjö Extreme Orchestra). Med en violin (Stefan Pöntinen) jämte saxofon (Marcelo Gabard Pazos), kontrabas (Johannes Nästesjö) och slagverk (Michala Østergaard-Nielsen) skapar Neo en ganska speciell plats inom svensk jazz. Dragningen mot det konstmusikaliska ger också en viss särprägel, men var det extrema som bandnamnet stipulerar finns hör jag dock inte.
Överhuvudtaget är det ganska sällan som musiken ger sig ut på farliga stickspår. Och när de väl trycker på är det ändå en bit kvar till en riktigt distinkt udd. Det hindrar inte musiken från att i det mesta vara välbalanserad och stämningsfull. Stefan Pöntinens violin ger färg och ger ibland musiken en folkloristisk känsla.
Den så kallade Neo-sviten är skivans höjdpunkt. Den trippande Denmark, den lugna violinfyllda Ingermansland, den sträva Kansas där violinen och Marcelo Gabard Pazos barytonsaxofon väver täta mönster och den avslutande Uruguay där bunden konstmusik löses upp i fria utsvävningar och sorglig duo mellan altsax och violin. Här kommer kompositören och basisten Johannes Nästesjös arrangemang till sin rätt.
Nygammalt 2015
