Den tyske trombonisten Nils Wogram visar upp två skiftande sidor med Complete Soul och Nawora. Med septetten naglar han fast arrangemang som bottnar i jazz men som rör sig mot både nutida musik och konstrock, med trion får instrumentalisten Wogram större plats i täta improvisationer. Vad som länkar samman är hans förmåga att musicera utan att fastna i det väntade. Bördig i Braunschweig i Tyskland har Wogram, född 1972, funnits ganska länge på den europeiska scenen med skivsläpp på bland annat Enja och Leo Records. Av dessa bägge skivor är det tveklöst trion jag fastnar för, här får Wogram utlopp för sin instrumentala kreativitet på ett helt annat sätt än i septetten där han har en förhållandevis liten framtoning.
I ”Dust-Tongued Bell” på Nawora spelar Wogram mästerligt, flerstämmiga tunga drones som går över i ett tonalt jazzsolo i den högre skolan, allt medans pianisten Simon Nabatov och trumslagaren Tom Rainey rastlöst stöter fram klangerna. Trion rör sig till många olika platser under de sju improvisationerna. Nabatov förflyttar sig utan problem mellan nutida tonkluster och en nästan romatisk lyricism och Tom Rainey gör storverk även om han sällan placerar sig i fören.
Complete Soul* är varierad. Musikaliskt drar det åt olika håll, snabba jazzlåtar med avancerade arrangemang – som märkligt nog för mina tankar till konstrockhållet à la Universe Zero och annat. Men det funkar inte riktigt hela tiden. Bra, men inte så mycket mer. ”Varunapruna” är bättre där klarinett och basklarinett spelar mot varandra och Wograms flerstämmiga drones kommer in. Här finns den spänning jag ibland saknar i andra låtar. Som sagt tar Wogram en ganska liten roll som instrumentalist, istället släpper han fram andra i den okonventionella septetten med sex blåsare och en trumslagare. Den av musikerna jag gillar mest är nog klarinettisten Claudio Puntin som gör några spännande solon.
Complete Soul är inspelad i Berlin 2011 och Nawora i Köln 2009.
Nygammalt 2015
