Glädjande att Nine Horses-projektet (med kärntrion David Sylvian, Steve Jansen och Burnt Friedman) fortskrider. Inledningsvis var enda orosmolnet att ”Money For All” visade sig innehålla remixer av gamla Nine Horses-låtar. Det känns onekligen trist med återanvändning ibland. Det ringer varningsklockor om låttorka och man drar sig för att inhandla skivor som mest ser ut att vara fyllda med material för att utöka speltiden. Men Nine Horses har ju också formen av ett mer eller mindre tidsbegränsat projekt och då känns frågan om låttorka lite fel.
”Money For All” vänder i alla fall upp och ner på mina förväntningar och det visar sig vara på både gott och ont. De två nya spåren, ”Money For All” och ”Get The Hell Out” är okej men ändå regelrätta poplåtar som rent musikaliskt inte känns särskilt spännande. Texterna är explicita och rör sig ämnesmässigt mot politik och relationer. Lite otympligt på något vis. Det är inte riktigt den väg som jag önskade att Nine Horses skulle vandra. Snarare ett steg tillbaka.
Burnt Friedman har mixat om spår från förra albumet och det jag trodde var utfyllnad visade sig ha en solklar poäng. Friedman har filat bort ornamenten från ”The Banality Of Evil”, ljudbilden är avskalad och kvar är endast bas och diskant. Den nya luftigheten gör att låten framstår som än mer ödslig. ”Wonderful World”, med gästsång av Stina Nordenstam, får också en ny, liknande skepnad. Den här versionen är längre, mer suggestiv och bastungt obönhörlig om man jämför med albumversionen. Här kvarstår essensen, framfiltrerad eftersom allt överflödigt rensats bort. Små detaljer i mixen förgyller: slumpmässiga ekon, plötsliga tystnader, elektroniska drillar.
”Birds Sing For Their Lives”, tidigare endast utgiven i Japan, är ytterligare en låt med Stina Nordenstam på sång. Det är en atmosfärisk skapelse, väl uppbyggd, med tassande, skör stämning och ett långsamt stegrande klimax. ”Serotonin” får sig också en närmast dubbig tvätt. Sammantaget är dock denna förängda ep en smula ojämn. De två avslutande versionerna av ”Money For All” och ”Get The Hell Out” känns definitivt onödiga. Jag väljer att betrakta detta som en generös maxisingel som innehåller några riktigt skarpa och örongoda mixar. I väntan på en eventuell framtida fullängdare.
(Publicerad 2007)
Nygammalt 2015
