Daniel Lopatins är tillbaka med en ny skiva med Oneohtrix Point Never. Och den skiljer sig något från de tidigare då den är baserad på ljuden från gammal tv-reklam från åttiotalet som han har manipulerat på olika vis. Dessutom är det betydligt mer rytmer än vad man är van vid. Upphackade röster, pianon, flöjter (?) och förstås ett och annat ambientstycke, framförallt det mycket vackra spåret "Replica" som med ett ödsligt piano och en liten syntslinga bryter av mot den myriad av röster och andra märkliga samplingar som skivan består av. Pianot återkommer på flera spår, så också röster och rytmer som används repetitivt och leder tankarna till Steve Reich.
Vad som vid en första lyssning känns som en ganska spretig skiva visar sig senare vara en mörk och spännande resa på cirka fyrtio minuter (vilket får betraktas som kort med tanke på tidigare alster). Det är också en av de bästa skivor jag har hört i år. Och i näst sista spåret "Child Soldier" tror jag nästan att jag hör en hit. Det är ingen tvekan om att Lopatin tillsammans med Skaters James Ferraro, är en av de senare årens mest spännande musikskapare, där båda använder sig av åttiotalet för skapa något helt nytt.
Nygammalt 2015
