Analoga skräcktoner är David Johanssons nya giv. Som frontman i småländska metalmaskinen Kongh har han flörtat med den mörka sidan tidigare, men på en mer ödslig och ångestkantad stig. Som Oscillotron byter han ut de tunga tongångarna mot klassisk skräckprogg av italienskt snitt. Under 18 månader har han komponerat och spelat in de sex spår som utgör stommen på debutskivan Eclipse, som ges ut i digitalt format på svenska skivbolaget Trust no one.
Ambitionen har enligt pressmaterialet att skapa en känsla av proggig skräckfilmsmusik som ska breda ut sig i ett ambient drömtillstånd. Bra tanke tänker jag, och det krävs inte många in på första spåret innan associationerna är igång. Jag börjar tänka på band som Goblin, Tangerine Dream och John Carpenter, men också nyproggiga band som Umberto och Zombi dyker upp i huvudet.
Musiken är främst skapad med hjälp av analog synt. De sex spåren rör sig med vidöppna fönster mot 70- och 80-talets ockulta och dystopiska soundtracks, det är som en skräckromantisk resa genom minnenas television. Galaktiska stycken som titellåten "Eclipse", varvas med skräcktrippar som "Dawn" och rena Jean Michel Jarre-pastischer som "Assembly". Det är en skön vintagekänsla som löper som en röd tråd genom musiken. David Johansson har bra känsla för detaljer och även om han stundtals lånar från de stora mästarna gör han det med egensinnig finess och undviker att bli ännu en copy-cat i raden. Eclipse är väl sammanhållen men ändå kontrastrik, där glättiga former, mörka passager och trippande stämningar samsas om vartannat. Det är musik att spela på natten med släckta lampor. Precis som omslagsbilden antyder.
Nygammalt 2015
