Peter Rehbergs musik för den parisiska koreografen och kasperdocksaktrisen Gisele Vienne är ruggiga grejer. Åtminstone låter det så. Utan att ha sett någon av hennes föreställningar anar jag att Rehberg gett henne något väldigt konkret att arbeta med, inga lösa brottstycken eller skisser utan bråkigt material som matchar dansens visuella uttryck.
Det går alltså mycket väl att lyssna till ”Work for GV 2004-2008” utan föreställningens bilder. Skivan är en splittrad samling med musik från tre av Viennes uppsättningar: ”I Apologize”, ”Une Belle Enfant Blond” och ”Jerk”. Att det musikaliskt ändå håller ihop, tja det är Peter ”Pita” Rehberg vi talar om, genom sitt skivbolag Mego rektor vid vad man kanske kan kalla den Tredje Wienskolan.
Den som kan sin Pita känner igen åtminstone två bekanta spår. Dels i några skvättar stenhård noise, som på ”ML6” där man nästan hör kretskorten smälta. Dels en dos långsam digital doom av det slag han gör tillsammans Stephen O’Malley från Sunn O))) under namnet KTL.
Helt ny mark hörs i Rehbergs musik till två riktigt vidriga texter som, vad jag förstår, återberättar amerikanen Dean Corlls inre tankar kring det massmord på 27 pojkar som han och två andra män utförde på 70-talet. Rehbergs strategi att ljudsätta texterna är lika komplex som någonsin FennO’Bergs. Det är stora ackordssekvenser mot feta vågor av noise, eller som på ”ML3”, som kontrast till textens våldsamhet en nästan omärklig, ren, djup sinusvåg.
Där finns också, som på den ljuvliga ”Boxes & Angels”, en skönhet som Fennesz inte hade skämts för, en långsamt modulerad och hackad loop, rätt lik hans vidunderliga rundgångsstycke ”Untitled 3” på ”Get Out” (Mego, 1999). Det går inte att ta miste på hans arbetssätt, hur han får ihop det, att utnyttja simpelt och instabilt stoff för att göra djup och komplex musik. Det är briljant, mycket eget.
Nygammalt 2015
