Jazz in space? Spacerock känner nog de flesta till. Men hur är det med spaceimpro? Science fiction verkar vara en trend inom impron som har smugit sig in på sista tiden, i varje fall om man tittar på omslaget till exempelvis Sabine Ercklentz och Andrea Neumanns smått bisarra LAlienation. Men även om den skivan är utmärkt på sitt sätt så är den musikaliskt inte särskilt spacey av sig.
För den som söker just det så finns det också något helt annat, Brushes and Waves av den Hamburgbaserade duon Phase~In. Duon består av experimentalmusikern Sylvia Necker på sin ”Raumstation”, det vill säga frekvensmodulerade syntar med diverse effekter, och Gunnar Lettow på preparerad elbas.
Musiken är en märklig blandning av rumsliga ljud med klaustrofobiskt näraliggande små sprakande effekter och feedback från Lettows pickuper. Genuint märkligt måste jag säga. Stundtals är det pulserande och rytmiskt med skärande strängnoise à la Sonic Youth; stundtals ett psykedeliskt soundtrack till någon paranoid rymdfilm från sextiotalet eller till en riktigt dålig flaska hemmagjort vin. Det fungerar ibland riktigt bra, som det elektroakustiska monstret ”Brush 66” där duon lyckas få ihop ett halvrytmiskt prasslande med ett kusligt schizovisslande, fast framfört i något som skulle kunna vara en oändlig korridor.
Phase~In har ett intressant koncept, men problemet ligger i att ekot och delay-effekterna tröttar ut ljudbilden. Det blir svårt att nyansera spelet eftersom effekterna automatiskt gör att merparten av ljuden får ett och samma värde. Kanske är det också därför som jag mer ofta än sällan får känslan att de inte riktigt har fokus på vad de gör och åt vilket håll de är på väg. Med detta sagt tror jag ändå att om Phase~In bara sparar på effektkrutet så kan det mycket väl utvecklas till något riktigt intressant. Udda, det är det definitivt. Och heroiskt? Ja!
Nygammalt 2015
