Av samtida elektroniska minimalister är Richard Chartier en av de strängaste, ibland reducerar han sin musik till knappt ens frånvaron av ljud. Yvigare är Chartier under artistnamnet Pinkcourtesyphone, nu aktuell med sin andra skiva Elegant & Detached med mörk, blöt och kärlekstörstande electronica.
Skivans luftiga atmosfär är helt väsentlig, den här musiken är ljuddesign i lika hög grad som ljudkonst. Inget konstigt med det, egentligen: vad vore en film av Wes Anderson utan en estetisk produktionsdesign som genomsyrar bild, ljud, montage? Chartier låter viskande röster filmiskt berätta om besatthet och kärleksdrömmar. Det skapas en avlägsen, avlutad elegans genom ljuden och rösterna som studsar med väldiga rumsklanger och våta spår som droppar längs väggarna. Vore det inte så innerligt genomfört skulle jag rata det som kitsch, men se det går inte.
Låtarna suger sig in på ett liknande sätt som man kan betvingas av, säg William Basinskis repetitiva nötande eller Lustmords en gång krispiga mörker. Kanske ännu närmare Biospheres estetik, att omkring röstsamplingarna skapa ljudande helheter som är själva musikens idé och förmedlande upplevelse. På ”An Awaiting Room (For Tati)/Stars Fell” en ambient, för att inte säga amfibisk ljudvärld. På ” Millimeters Off/Non Us (Tiny)” nedtonade fältinspelningar som rör sig genom lager av distortion och reverb. Musiken förändras långsamt, låtarna är långa, 9, 15, 12, 11, 23 minuter, det är fråga om ljudbad med sikte på psykisk, möjlighet metapsykisk oscillation.
Sa jag att jag gillar det?
Nygammalt 2015
