Pombo Hunden

[somrigt] Charmigt blandar svenska kvintetten Pombo jazz med pop. Små historier om vardagliga ting, om drömmar och om hundar fulla av dy framträder i texter sjungna av Marie Hanssen-Sjåvik. Det sprudlar om musiken, även när det är vemodigt. Även om skivan kom för några månader sedan känns det som en sommarskiva: lekfull och varm. Vad som lurar bakom hörnet är inte alltid lätt att veta, Pombo sitter absolut inte fast i någon genre. Men om än låtarna är varierade håller det inte riktigt i längden. Det finns ansatser till skevheter och att göra musiken annorlunda jämfört med mycket annat inom svensk pop med inslag av jazz, men det krävs mer för att det ska fungera som helhet. I alla fall för mig. Exempelvis saknar jag den tyngd och det självförtroende jag hörde live när de spelade på Fasching förra året. Stundtals saknar jag skärpa. Trots det gillar jag flera av låtarna; det är roligt att höra hur Félicia Nielsen byter ut pianot mot harmonium, hur Gus Loxbo svänger på basen, Nils Wall kompar på trummorna och Anna Högberg spelar saxofon.