Göteborgsbandet Priming Orchestra går in i besjälade och suggestiva musikaliska rum på detta sitt självbetitlade debutalbum. Någonstans i botten finns en elektrifierad jazz med inslag av funk som för tanken till 70-talet. Men soundet och instrumenteringen med elektronik, syntar, loopar och akustiska instrument gör att musiken känns helt och hållet samtida. Stadigt groove på flera låtar förhindrar inte att gruppimprovisationen får stort utrymme.
Flera gånger fastnar jag för Staffan Svenssons sätt att spela trumpet, ofta korthuggna fraser som vägs in på ett mycket övertygande sätt. Jag gillar även soundet, som många gånger med elektronikens hjälp låter sig muteras. Harald Svensson (som tidigare spelat med Entra) varierar mellan rhodes, orgel och synt. Även i hans spel finns en tilltalande luftighet mellan ton- eller ackordsbyten. Chris Montgomery växlar mellan fast svängande taktspel till spridda improviserade slag. Johannes Lundberg har ett runt skönt ljud i basen när han väl tar sig an den, på flera låtar spelar han i stället monosyntar och elektronik.
Det är svårt att hindra att associationerna till Miles Davis 70-tal poppar upp i huvudet när man lyssnar på Priming Orchestra. Men jag struntar i det och låter mig med behag ledas in i groove och fria utsvävningar i improviserad suggestion som då och då påminner om ett tyglat Supersilent.
(Publicerad 2006)
Nygammalt 2015
