Timo Reubers femte album för tyska Staubgold är en excess i den kosmiska elektroniska musiken. Hans typiskt rullande rytmik har sällan varit så svävande som den är här. Att det vid närskådande är ett collage av elektroniska ljud kompletterade av röster (Ensemble Transfer), cello (Felicia Meric) och gitarrer (Josef Suchy och Reuber själv) är inte alltid så framträdande. Snarare känns det väldigt mycket som en helhet som fortgår eller långsamt förändras.
I titellåten "Ring" landar rytmerna i det rituella, i det transcendala och sinnesutvidgande. Likt meteoriter drar utdragna ljud av röster och något som liknar säckpipor över ett himlavalv fyllt av primitiva rytmer. "Ringer" är lika rytmisk, men bygger mer på upprepade sekvenser än fast rytm. Suchys och Reubers gitarrer tränger igenom och tempot dras upp i house-hastighet. Liksom "Ring Frei" är Ringer spelad på en Phraselab, en enkel synt med ett ganska begränsat ljudligt fält. Om än kosmiskt blir housekänslan lite för stor för min smak.
Avslutande "Ringfest" är mer lyckad. Ljuden från synten Kaossilator är helt enkelt mer intressanta. Men det är titellåten med sina 16 minuter som gör skivan. Här för han in hela sin ”Reuber Sound-Pool” i ljudbilden. Resultatet är både tätare och djupare, och mycket mer levande och mångfacetterat.
Nygammalt 2015
