Søren Kjærgaard / Ben Street / Andrew Cyrille: Femklang

[cyrillianism] Det är något speciellt med det danska bolaget ILK och avantgardistiska jazzlegender. För ett par år sedan åkte Kresten Osgood till New York och träffade en åldrad men pigg Henry Grimes för en formidabel solosession. Bolaget släpper nu en cd med ytterligare ett legendmöte. I detta fall gäller det ytterligare en tripp till det stora äpplet, nämligen pianisten Søren Kjærgaards möte med basisten Ben Street och den oövervinnlige trummisen Andrew Cyrille. Likt Sunny Murray är Cyrille i en helt egen klass, lika mycket swing som oreda och friform. I denna klassiska jazzsättning med piano, bas och trummor dokumenteras tre sessioner av lagom spännande jazz. Det är kompetent, härligt ljud, men kanske inte så mycket på bettet som man kanske skulle önska. Trion rör sig mellan friare passager till lugnt vispande i halvformulerade skandinaviskt klingande melodier med en Paul Bleysk timing, dvs. lite på halster. Och alltid med måtta. Cyrille, som idag är drygt sjuttio, spelar ett skönt repetitivt beat i "The Loop", men i övrigt mest upptagen av cymbaler. Klangerna är öppna och långa, vilande och tillsynes obrydda om något särskilt mål. Det är om det ska helt enkelt.