Nya Zeeländska Sandoz Lab Technicians har aldrig gjort det lätt för sig och tilltalas man av musik som inte tänjer gränser, som nöjer sig med att svagt tillbakalutad iaktta sina förebilders verk kommer ”The Western Lands” att te sig som både ohämmad och skoningslöst abstrakt.
Titelspåret är en 32 minuter lång musikalisk resa av starkt visuell och filmisk karaktär. De långsamt föränderliga ljudvågorna och löst sammansatta strukturerna andas såväl tidlösa dronelandskap som kosmisk frijazz och shamanistisk resonans. Resultatet är ett enastående instrumentellt myller som melodiskt sätt inte tar vägen någonstans alls, men som å andra sidan knappast skapats i något annat syfte än att hitta den mest snirkliga vägen genom ditt undermedvetna. ”The Western Lands” är Sandoz Lab Technicians sjätte platta på tretton år och kanske rent av den bästa.
Fioler skrapas och kraftigt maskerade gitarrer flyter genom din hjärna som en vacker men likväl chockerande dröm. Men drömmen skulle aldrig bli fullständig om det inte vore för alla övriga ljudmässiga effekter och övertoner som sin improviserade karaktär till trots tycks placerade på exakt rätt ställe. Plinkande piano flyter in under bubblande landskap av effekter och pinglande klockor medan den förhållandevis traditionella saxofonen gör vad den kan för att ackompanjera såväl fältinspelningar av porlande vatten som hypnotisk perkussion, handtrummor, flöjt och munspel.
Resultatet kan på långt håll te sig som ofokuserat då instrumenteringen är minst sagt mångfacetterad och att beskriva musiken som något annat än improvisation fullständigt fri från konventioner vore gravt felaktigt. Men inom varje not döljs skönhet som endast visar sig för den som tar sig tid att sitta ner och låta de meditativa ambitionerna från James Kirk, Nathan Thompson och Tim Cornelius bearbeta sina innersta mardrömmar om de övernaturliga och suggestiva saker som man alltid velat veta mer om men varit för rädd för att konfrontera. Årets bästa skiva.
(Publicerad 2007)
Nygammalt 2015
