Scoolptures_White Sickness

[djupdyka] Den italienska kvartetten Scoolptures har nu släppt sin andra skiva. Jag var mycket imponerad av deras debut Materiale Umano, som kom ut på samma bolag för tre år sedan. Lugnt kan jag konstatera att de knappast har tappat gnistan. Det är lika mättat, lika sparsmakat och verkligen originellt på bästa möjliga sätt. Även om de låter helt annorlunda kan jag inte släppa associationen till svenska The Schematics, som har en helt egen ingång till improvisationen och jazzen utan att det riktigt går att sätta fingret på just vilka egenskaper dessa är. Men det lutar åt en mycket lyckad integration av elektroniken, som aldrig dominerar men ändå är en form av ”osynlig hand” över musiken. White Sickness ger ett mörkare intryck än debutens litet mer illmariga idéer. Kanske är det titeln som styr tolkningen, men kombinationen av Achille Succis basklarinett och Nicola Negrinis stråkspelade bas driver onekligen ned temperamentet mot djupet. Låter det bara så här har jag alls inget emot att vistas där nere med dem. Jag har ingen aning om hur mottagandet av förra skivan blev, men det här handlar om genuin kvalitét och det vore högst egendomligt om det inte finns en publik för Scoolptures.