Det brittiska/amerikanska bandet Shit and Shine (SOS) är vida kända för sina liveshower. Jag kan tänkta mig att volym, massor av trummor och distorsion är några av nyckelfaktorerna bakom ryktet. 229 2299 Girls against Shit är inget undantag, trots att dansestetiken är påtagligare på bandets fjärde fullängdare. Men det är fortfarande en stenhård skiva och Craig Clouse, hjärnan bakom, har dragit på volymen ordentligt.
Den trubbiga och riffstinna ”Have you really thought about your presentation” inleder på volym elva. Malande rundgång och loopade gitarriff gör sitt för att skapa extas med stor volym. Det är söndertrasad boogie, men inte i rockbarstappning. SOS rör sig snare i rännstenen. Krypande på alla fyra. Gillar man rena toner och harmonier får man leta någon annanstans.
Bandet uppehåller sig vid den hårfina gränsen mellan förstörelse och uppbyggnad. I tomrummet där emellan skapas deras antimusik. Som på "USA/Mexico", som varken är black metal eller noise, däremot en hybrid i landet mellan. Andra spår hämtar sin estetik från technomusik, men slås sönder av elektroniska apparater och distorsion. Ändå föreställer jag mig att det går bra att dans till låtar som ”Yes 9 10” och ”Pissing on a shed”.
Skivan 229 2299 Girls against shit är egentligen lika bisarr som sitt namn. Jag tänker mig att så här skulle Mr. Bungle ha låtit om de kom från landsbygden i England och var uppväxta på socialt armod och The Fall istället för kalifornisk sol och funkmetal.
Musiken är ständigt paradoxal och ställd på sin spets. Trumspelet är briljant och det beror på att bandet använder flera trummisar. Hur många vet jag inte, men det sägs att de är upp till tio live!
”Robert Church Problems” visar på det multilateral trumspelets finess och driver fram ett rytmiskt höghastighetståg som är omöjligt att sätta stopp för. Däremot tycker jag att 17 låtar blir för mycket av brutal och obekväm musik. Men det skiter nog Craig Clouse fullständigt i.
Provokationen är säkert en del av spelet, där lyssnaren får vad han/hon tål. Kapar man lite här och där och framför musiken live – då får jag nog min optimala dos av SOS-musik.
Nygammalt 2015
