Shivers same

Bakom trion Shivers hittar vi de namnkunniga musikerna Rutger Zuydervelt (Machinefabriek), Gareth Davis och Leo Fabriek. Det är inte första gången de samarbetar men under namnet Shivers är det premiär. Musiken målar med mörka penseldrag och trion har hämtat inspiration från filmregisören David Cronenbergs makabra nagelbitare med samma namn. Med basklarinett, trummor och elektronik bjuder de på såväl musikerlir som suggestivt sprakande ljudbilder. Att sätta en genreetikett på Shivers musik låter sig inte riktigt göras. Låten Spacek är techno. Otomo är spräck-jazz som för tankarna till Ayler. Rabid mer noise. Deras kollektiva grepp på skräcktemat fortplantar sig i musiken och kastar långa dystra skuggor i örgångarna. Precis när jag ska utbrista terror! svänger det till. Plötsligt tar musiken en jazzig omväg. Ett svalt inspel med utvikningar mot fjärran östern. Fint som mellanspel – ungefär som den nästan obligatoriska scenen i skräckfilmer där ungdomarna tvunget ska ha sex. I övrigt handlar allt på den här plattan om atmosfär och klaustrofobi. Musiken hade fungerat perfekt i en John Carpenter-film eller som ett upphottat soundtrack till någon bortglömd Argento-klassiker. De sex spåren ger, med några få undantag, en kuslig känsla i kroppen. I det avslutande bruset på Replicant är det nästan så det börjar krypa under skinnet. När sista spåret avslutas med en halv tyst minut är det som lugnet före stormen. Jag väntar bara på att helvetet ska braka loss. Shivers musik invaderar kroppen. Science-fiction på riktigt.