Med fina recensioner i allt från Uncut till Allaboutjazz har norska trion Splashgirl - Andreas Stensland Løwe (piano, synthar, elektronik), Jo Berger Myhre (kontrabas, drone commander) och Andreas Lønmo Knudsrød (trummor och slagverk) – fått stor och positiv uppmärksamhet. De nämns till och med som förnyare av jazzen. Ligger det något i det? Både ja och nej skulle jag säga. Är det bra? Ja och nej skulle jag även säga här.
I grunden är Splashgirl en pianotrio som blandar suggestiv jazz med lika suggestiv filmmusik. Några av låtarna skulle kunna tillhöra ett instrumentalt soundtrack till den dansk-svenska thrillern Bron som för närvarande går i SVT. I den bemärkelsen är Splashgirl varken speciellt originella eller bra. Och några låtar befinner sig i just detta musikaliskt slätstrukna härad, framförallt när de inte bygger ut trion med ytterligare instrument eller gästmusiker, inledningen till ”The Other Side” är ett bra exempel, ”Creatures of Light” ett annat: mörkt, långsamt, mystiskt, sparsmakat, välspelat, reverbladdat à la ECM. Stämningsfyllt javisst, men samtidigt lite småtråkigt.
Ser man till helheten är dock inte detta hela sanningen. Genom att plocka in andra musikaliska uttryck och instrument bygger de också in spänning. Elgitarr, tuba, trombon, diverse dronemaskiner och elektronik, tape feedback och fältinspelningar står som välgörande storheter som flera gånger lyckas förflytta musiken till nya platser. I inledande ”Devata” sätter exempelvis gästen Juhani Silvola prägel med en gitarr som skulle kunna vara hämtad från en ödslig roadmovie inspelad bland dronande amerikanska vidder. Det är lugnt och vemodigt, men samtidigt finns en klarhet och ett driv som ger rörelse. Dronen från Martin Taxts tuba lyfter ”Alpha State of Mind” flera steg.
”Concerning This Square” är med sin rytmiskt upprepade figur en joker i leken. I form skiljer den sig rejält från de andra låtarna, stämningsmässigt inte lika mycket. Philip Glass gör sig påmind och jag gillar det. Även titellåten ”Pressure” hittar andra områden att utforska, det finns ett visst repetitivt minimalistiskt tema även här, men framförallt är klangerna annorlunda, vassare och inte så melankoliska, rent av gnisslande.
Det dronande återkommer på split-lp:n med Huntsville. Splashgirls två låtar är hämtade från samma inspelning som de på Pressure. Men om än skillnaden är hårfin, är soundet delvis annorlunda. Det stämningsfyllda bryts upp, först med den inledande dronen, sedan med ett närmande till – faktiskt – postrock. Det finns också små spår av dronande hypnotisk rock från exempelvis Sunno))).
Såväl dronen som den amerikanska roadmovien återkommer hos Huntsville. Deras blandning av banjo, tablas (?), bas och slagverk skiljer sig ändå betydligt från Splashgirl. I sin på längden utdragna musik med vibrerande dronemaskiner och annat jämte akustiska instrument finns stort driv. Den distans jag upplever hos Splashgirl är här en närvaro. ”Star-Spangled Swan” är ett musikaliskt bygge som i all sin enkelhet är strålande. Ivar Grydelands banjo är rent av delikat där den knäpper jämte Ingar Zachs och Tonny Kluftens täta musikaliska kropp. Grydeland återkommer senare med en mycket träffsäker slidegitarr i den kortare ”For the Working Class (Optimized for the Young at Heart)”. Inspelningarna är från samma studioinspelning som resulterade i fullängdaren For Flowers, Cars and Merry Wars.
Nygammalt 2015
