The Splendor_Delphian Palace

[lera] Jag vet inte hur många gånger i veckan som jag klagar över att ungarna stökar omkring hela tiden. Men kanske borde jag undra över vad jag gnäller om egentligen, eftersom jag älskar stök i massor av andra sammanhang – jazz till exempel. När jag hör The Splendor hör jag mig själv klaga över att de städar hela tiden. Allt följs upp, det är organiserat och alla tar fullt ansvar så att samarbetet blir så jämt fördelat som möjligt. Man plockar fram något, leker, stoppar undan när det är klart. Proffsigt helt enkelt. Lisen Rylander Löve är en underbar saxofonist, och tillsammans med pianisten Fabian Kallerdahl, bassisten Josef Kallerdahl och trummisen Lars Källfelt kokas en jazz kryddad med melodica, glockenspel och ett och annat elektroniskt inslag (enligt konvolutet). I den korta ”Low” strulas det litet, men i övrigt handlar det om klanderfritt spel i en trivsam blandning av kolsyra och narkotiskt lugn. Men vad skulle hända om Rylander plötsligt blev rasande? Eller om Källfelt var tvungen kliva in och sära i ett syskonbråk mellan bröderna Kallerdahl? Jag vill att ventilerna öppnas, att någon glömmer att stänga av kranen, att någon rusar in med leriga skor.