70 intensiva minuter i Tokyo. Sten Sandell Trio tränger djupt ner i förtätningarna när de spelar in Face of Tokyo i den japanska huvudstaden i februari 2008. Det är en upplevelse att träda in i trions mycket energiska musik. Sten Sandell som behärskar så mycket; han hamrar frenetiskt på tangenterna, skulpterar otroligt formstarkt abstrakta musikaliska figurer, kan svänga otroligt och inte minst bygga upp suggestiva och spirituella tillstånd. Paal Nilssen-Love som här växlar snabbt mellan det maximala och det minimala, gör ett starkt jobb. Johan Berthling som så tydligt och rytmiskt visar vilken bra basist han är. Det är inte utan att man tycker att det är synd att han spelar så lite frijazz/impro nu för tiden.
Inspelningen består av två långa improvisationer som delvis skiljer sig åt. Medan "Face up" är som en lång växelverkan mellan behärskning och expressiv utlevelse, är "Face Down" mer av spirituellt bygge. Men båda har inslag av andnöd, då det stundtals är så tätt att allt syre tycks sugas in i musiken. Sandell/Berthling/Nilssen-Love visar än en gång att pianotrion fortfarande är fullt livskraftig och utvecklingsbar.
Nygammalt 2015
